Jag har också tidigare trott att vattensamlingar i trädens håligheter ökar rötsvamparnas framfart. Det visar sig vara tvärtom - de flesta svenska rötsvampar kan inte föröka sig i vatten alls.
Jag har också trott på påstrykningar, och utförde ett antal sådana på 1980-talet med ympvax och lacbalsam. Jag har också kopparslagit ett antal träd. När jag nu återvänder till dem är de flesta träd borttagna. De som står kvar har utvecklat störst håligheter där jag varit framme.
Antroposoferna är de i Sverige av de proffessionella trädvårdarna som behållit dessa metoder medan andra som tidigare behandlat träd med allehanda mekaniska dräneringar, lock på röthål och snitt mm inte gör det längre.
I Tyskland har gjorts en serie experiment som påverkat trädbranschen i hela världen. Resultaten av dessa stämde med erfarenheterna man dragit i mindre skala förr: Lock, påstrykna ytor, dräneringshål mm skapade långt större rötskador än sår som trädet helt behandlade själv.
Lock på håligheter och snittytor har snabb effekt - de flesta svampar och insekter som lever av levande och halvlevande trä förökar sig snabbare i stillastående luftmiljöer. Och när man skär igenom ett träd som det gjorts dräneringshål i, ser man tydligt att de skapat mest skador i barriärzonen, dvs det försvarssystem som är det starkaste trädet har själv. Kring dräneringshålen bildas stora partier av missfärgad ved, som sedan blir ingång till svampar od.
--------------------
|