Vad ska man bli när man blir stor?, Någon som gjort nya vägval??? Alternativ

[kryddan]

Väldigt långt bort från alla odlarämnen, jag vet, men här finns ju mycket klokt folk som levt mycket - eller vad man ska säga

Så här är det: Jag har ju varit sjukskriven i drygt ett år sedan jag brakat in i väggen med högsta fart. Så sakteliga börjar jag ju hitta tillbaks till livet igen, men är långtifrån bra. Hursomhelst så tänker jag ju en hel del på framtiden.Jag är ju socionom och har alltid älskat mitt jobb - men jag börjar att bli mer och mer tveksam till om det är rätt för mig. Dvs om arbetsglädjen uppväger arbetssmärtan

Hur är det med er andra - är det någon som helt har bytt inriktning i sitt yrkesliv? Hur har det funkat?

Är det någon som har bytt och sedan bytt tillbaks igen??

Snälla, hjälp mig att fundera vidare... Jag går liksom vilse i mina egna tankar och anhöriga och kollegor kan av naturliga skäl inte ge så mycket hjälp. (Anhöriga säger - gör nåt annat, eftersom de är oroliga för mig. Kollegor och chef säger : kom tillbaka, du behövs hos oss, du är duktig osv...)

[myskmadra]

Hej Kryddan!
Livet är, sannerligen.
Jag ser att du (också)bor i Stockholm. Som sjukskriven med anställning så har man möjlighet att få bra stöttning via Arbetslivstjänster. Jag har själv erfarenhet av dem och de är professionella. Det är skönt att bolla med någon som man inte är i beroendeställning till, jag jämför då med arbetsgivare och försäkringskassa som det är lätt att känna mer eller mindre outtalade krav ifrån. "Tjänsten" från Arbetslivstjänster måste ju som allt annat i vår "köp o sälj"-offentligssektor betalas. I mitt fall delade arbetsgivare och försäkringskassa på kostnaden.
En annan sak, om du inte redan nu har en personlig kontakt med ditt fackförbund så tag den nu. Den kan vara bra att ha "inarbetad" i ett senare skede.
Hoppas att det ska gå bra för dig! Det är svårt att hamna "på andra sidan" när man arbetat som professionell "hjälpare". Otroligt mycket att bearbeta bara att hamna i sitsen som sjukskriven förutom att må dåligt.
Själv blev jag "utbränd" eller snarare "vidbränd" för ca 7 år sedan. Så här efteråt är det lätt att vara efterklok. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag inte naglat mig fast vid mitt arbete och min arbetsplats, på olika sätt sökt kämpa mig tillbaka till det/ den. Jag hade lagt om inriktning direkt och satsat på något nytt. Nu är jag arbetsför/ och arbetslös på halvtid och det har inte alls på något sätt blivit som jag hade trott från början då för 6-7 år sedan. Bättre eller sämre. Tja, både och!
Jag valde och har haft ekonomisk möjlighet (stöttande familj) att gå i psykodynamiskt inriktad psykoterapi som jag avslutade för ca 2 år sedan.
Tyvärr är det ju svindyrt men har man minsta möjlighet så ger det något för livet. Via ST:LUKAS går det att få till hyfsat pris då de har terapeuter under utbildning ( om du skulle vara intresserad).
Stor kram till Dig Kryddan!
"i våra svagheter blir vi till som människor"