Beskärning av fruktträd, Trädmassakern genomförd! Alternativ

[Karl-Göran Karls...]

Hej allihopa!

Så var det då dags att summera vårvinterns beskärningsinsatser ibland äppel- och päronträd. Och som vanligt blir jag lika förvånad över vad folk har gjort med sina fruktträd (jag brukar skriva den här typen av inlägg varje år - en del av er känner nog igen det).

Det verkar som om alla råd vad gäller trädbeskärning klingar i princip totalt ohörda (Cilla och ni andra experter!). För varje trädgård man beskådar får man bevittna de mest häpnadsväckande trädbehandlingar - från totalmassaker där i princip all tillväxt från föregående och tidigare år tagits bort till igelkottsklippning där alla grenar tagits bort men där man lämnat små stumpar (cirka 3 cm korta) kvar så att trädkronan mer liknar en igelkott än ett träd. Sen finns det sådana som glesar ut rejält i kronorna, vilket kanske inte alltid är helt fel, men som gör det genom att ta bort alla sidogrenar med frukt- och blomanlag. Heltokigt! Och det finns massor av andra varianter - mer eller mindre (o)lustiga.

Skall det vara så förtvivlat svårt att få till någon sorts samsyn på hur träd skall beskäras?

Då jag nu verkar så kritisk (och så himla duktig!) får jag väl försöka lansera mitt eget synsätt. Förmodligen tycker många av er att de är helt tokiga men jag skall göra ett försök.

Nåväl, min egen iakttagelse är väl (som kanske har märkts ovan) att folk klipper på tok för mycket på sina träd. Och detta straffar sig alltid i så motto att trädet svarar med att skjuta en oerhörd mängd nya grenar (s k vattenskott) vilket gör att trädet ser ut som en piassava-kvast påföljande vinter. Och så tvingas man att göra om den drastiska proceduren varje år och man kommer på så sätt aldrig ur denna process. Trädet vill på detta sätt hela tiden kompensera för förlorad biomassa och man får tillväxtskott snarare än de mer åtråvärda skotten med blom- och fruktanlag.

Nå, hur skall man då nå balans. Jo, helt enkelt genom att vara mer restriktiv då man klipper. Ta inte bort ALLA vattenskott - lämna kvar några stycken (kanske 20 %) som du kan korta in något (kanske till hälften). Nästa säsong har dessa skott fortsatt att växa uppåt men de har också förhoppningsvis skapat lite fruktgrenar och sidogrenar. Fortsätt nästa säsong att varsamt skära tillbaka skottet igen så att det på lite längre sikt långsamt ökar i omfattning. Eventuellt skär tillbaka över en ny sidogren (ifall denna gren tenderar att raka i höjden alltför mycket) så att tillväxten måste finna en lite ny väg. Detta försenar och bromsar tillväxten och "trollar" kanske också fram lite blomgrenar vilket ju är det vi främst vill ha. Den här tekniken att tvinga fram tillväxt i en ny riktning i en sidogren tror jag är en av knepen man kan ta till för att förhindra alltför stora fruktträd i våra trädgårdar. Träden blir kanske större i sin horisontella utbredning men det är väl av mindre betydelse. Man får mer ljus in i kronan och frukten kan bli större och mer färggrann.

Se också till att du generellt lämnar kvar grenar som växer mer horisontellt medan de som växer rakt upp och är kraftiga bör tas bort eller kortas in. Sen gäller de allmänna regler som Cilla och andra ofta nämner - d v s att ta bort skott som växer inåt mot kronan och sådana som korsar varandra. Sen kan man också fundera på om det är vettigt att ha kvar grenar som helt och hållet skuggas av grenar i en övre nivå. Här får man kanske kompromissa och ta en funderare om inte det överliggande partiet skall glesas ut istället för alternativet att ta bort det undre partiet. Det slutliga valet beror nog på hur trädet ser ut och hur ingreppet kommer att förändra balansen i kronan.

Ett exempel på ett träd som jag beskärt enligt den här principen kan ni se nedan. Det är inte lätt att fotografera träd för att visa vad man menar men jag hoppas att en del av det jag vill visa syns.



Här finns gott om sidogrenar med blomanlag som lämnats kvar och samtidigt har jag inte tagit bort alla tillskottsgrenar från förra året. Däremot har jag kortat in de flesta skott från förra året vilket kanske inte är helt i linje med experternas rekommendationer. Men jag anser att man på det här sättet får en bättre balans mellan tillskottsgrenar och blomgrenar. Trädet blir mer kompakt och man får inte så långa grenar med risk för att en massa frukt framöver kan böja ner dessa onödigt mycket och kanske knäcka dem. Att trädet inte har en centralstam är inte mitt fel - trädet stod här då vi köpte tomten. Men uppdelningen i flera delstammar har inte varit negativ utan medverkat till att en fin paraplyliknande form bildats vilket har gett en stor och bred krona med massor med frukt. Sorten är James Grieve.

Skulle vara intressant att höra era kommentarer till mina beskärningsteorier. Det lär finnas gott om åsikter, helt klart.

[Cilla]

Hej Karl-Göran!
Kul att du vill delge dina beskärningsmetoder både i text och bild.

Jag tror inte att vi i landet kan förvänta oss samsyn i äppelträdsbeskärning, lika lite som vi kan förvänta oss det i skötsel av en trädgård.

Med olika typer av beskärning uppnår man så olika saker. Om man beskär för att trädet ska leva länge beskär man inte på samma sätt som om man vill minska trädets storlek, till exempel. Om man beskär för att få frisk frukt på starka grenar beskär man inte trädet i paraplyform. Man beskär på ett sätt om man vill ha mycket frukt och på ett annat för att få färre men större frukter. Och så vidare.

Många gånger saknas diskussionen i vad man vill uppnå med beskärningen. Många som beskär resonerar inte om beskärning i förhållande till vad man vill uppnå.

Och sedan är just detta med trädbeskärning så starkt mytomspunnet också. Jag skrev om detta en gång, http://www.juniper.se/tradvard/artikel2.htm.

Jag tror att myterna om vad fruktträd behöver av oss människor har fått sådan spridning i och med att vi inte längre behöver frukten för vår överlevnad. Frukten är en pittoresk lyx i våra liv, och vi behöver inte lära oss hur vi får fram den i långlivade träd.

Gamla torparträd hos tidigare fattiga bönder är ofta beskurna med en sådan omsorg att man blir rörd. I de träden finner man också sällan fruktträdkräfta, rötskador från grova kapningar mm, och träden kan ge frukt i flera hundra år. I våra liv är 70 år ett långt liv för ett äppelträd.

Då bytte man erfarenheter i hushållningssällskap och i pomologiska föreningar. En fruktträdägare med några träd på sitt torp hade lika mycket kunskap som en yrkesodlare har idag. Idag läggs lite eller ingen tid på hur träden ska skötas. Vi behöver lägga mer tid på att lära oss hur datorerna fungerar för att vi ska överleva.

Synen på fruktträdsbeskärning i trädgårdarna styrs därför av estetiska ideal som inte har med trädens biologi eller trädens behov att göra. Om vi inte hade haft behov av bilen hade vi kanske aldrig bytt däck, olja eller tankat den, men däremot lackerat om den vid garageinfarten. Om den sen kunde gå eller inte hade spelat mindre roll.

Ditt träd har helt klart beskurits med omsorg och tanke på hur du vill att det ska reagera på beskärningen. Det ser ut som att du vill ha frukt och solbelyst sådan på starka grenar i ett långlivat träd. Du har styrt tillväxten med beskärningen en hel del och säkert mår ditt träd alldeles utmärkt.

Jag tänker också mycket på balans mellan olika åldrar i grenverket när jag beskär. I övrigt rättar jag mig mycket efter trädets kondition, vad det fått utstå tidigare, vilken och hur stark tillväxt det har, sjukdomar mm mm innan jag bestämmer mig för hur det ska beskäras. Jag skulle vilja säga att det jag utför med såg och sekatör i ett träd blir rätt olikt ett annat.

Kanske kan man jämföra med en husdoktor? Alla patienter med värk får inte samma behandling. Alla patienter med ont i huvudet får inte samma medicin. Några får piller, andra får råd om att minska stress och börja motionera...

Vissa äppelsorter ger sidogrenar snabbare på vatten- och långskott än andra. Då kortar jag inte in dem, utan gallrar mellan dem och väntar till dess att jag kan toppa över sidogren. Toppar man vatten- eller långskott för tidigt får man sidogrenar senare (efter flera år).

Andra äppelträd ger glest med sidogrenar och vill hellre skicka ut alltför långa långskott som blir klena. Då är det bäst att korta in lite för varje år.

Många träd har stress och en dominans av årsskott som vattenskott. Då gallrar jag lätt bland dessa första året, vanligt är att jag tar 1/3 av vattenskotten ända vid växtstället. Nästa år gallrar jag lika mycket till, och riktar ut de som givit sidogrenar genom att beskära i grenklyka så att utåtriktad sidogren blir kvar. Om dominansen av vattenskott är alltför stark väntar jag ett eller två år med att beskära alls.

Om inkortning av årsskott har jag börjat variera mer än jag gjorde tidigare. För femton år sedan kortade jag oftast in, sedan närapå aldrig men nu kortar jag in om jag ser att trädet tidigare haft tendens att ge slaniga grenar eller om de ändå givit sidogrenar. Ett träd med svag tillväxt behöver mer styrsel och inkortning än ett som växer med normala 30-40 cm per år.
generellt kan sägas att jag allra helst undviker att korta in och använder det som en nödåtgärd i det vuxna trädet. Kan man vänta på sidogrenar att korta in invid så vet man att trädet ger dem där de blir absolut bäst.