@ Orkidétjuven och andra upprörda i tråden - min djupaste sympati! Det är väl fråga om helt olika syn på vad en trädgård är. Såhär ser den ena filosofin ut - från andra hållet, förstås:
Det är den sammetslena ständigt gröna gräsmattan som är viktigast av allt. Det betyder svettigt gräsklippningsarbete varje veckoslut + maskin buller + hörbara dispyter om vem i familjen det är som ALLTID klipper gräsmattan. Självklart bör alla träd och buskar grävas upp, annars måste man klippa runt dem och det är
mycket besvärligt. Mossan ser man som en ständig fiende, som med specialmaskiner måste rivas upp och bekämpas med undergörande MossaBort-medel. För att slippa umgås med fästingar, myror, grodor, tusenfotingar och livsfarliga huggormar ska man bygga trädäck - ju större dess säkrare. Ifall man någon sommardag saknar skugga på grund av trädlösheten så kan man över trädäcket låta bygga ett plasttak.
När allt är färdigt ser man till så man är bortrest när sommaren är som vackrast.
Och allt dethär utspelar sig just när dedär människorna med slarviga igenvuxna trädgårdar sitter och latar sig eller rentav ligger och läser i en hängmatta. De håller till under sina oregelbundet utplacerade knotiga gamla träd som de inte ens vet namnen på. På försommaren låter de allsköns lökväxter stå kvar i gräset och fröa av sig överallt. De placerar ut små skraltiga bord och pittoreska stolar på gräsmattor som är fulla av mossa och ogräs: tusenskönor och förgätmigejer och gullvivor - hu! Och så går de omkring och surar, när de äntligen fått en granne som städar upp och tar krafttag för att få en snygg och ståndsmässig miljö.
För övrigt
Fridus, så finns det en poppel, Populus balsamifera, som utom att den växer fort också har en intensiv sötaktig doft, både vid lövsprickningen och under sommaren vid regnväder.
Balsampoppeln doftar vida omkring! Somliga älskar doften, andra inte...