Beskärning av fruktträd, Trädmassakern genomförd! Alternativ

[Karl-Göran Karls...]

Hej allihopa!

Så var det då dags att summera vårvinterns beskärningsinsatser ibland äppel- och päronträd. Och som vanligt blir jag lika förvånad över vad folk har gjort med sina fruktträd (jag brukar skriva den här typen av inlägg varje år - en del av er känner nog igen det).

Det verkar som om alla råd vad gäller trädbeskärning klingar i princip totalt ohörda (Cilla och ni andra experter!). För varje trädgård man beskådar får man bevittna de mest häpnadsväckande trädbehandlingar - från totalmassaker där i princip all tillväxt från föregående och tidigare år tagits bort till igelkottsklippning där alla grenar tagits bort men där man lämnat små stumpar (cirka 3 cm korta) kvar så att trädkronan mer liknar en igelkott än ett träd. Sen finns det sådana som glesar ut rejält i kronorna, vilket kanske inte alltid är helt fel, men som gör det genom att ta bort alla sidogrenar med frukt- och blomanlag. Heltokigt! Och det finns massor av andra varianter - mer eller mindre (o)lustiga.

Skall det vara så förtvivlat svårt att få till någon sorts samsyn på hur träd skall beskäras?

Då jag nu verkar så kritisk (och så himla duktig!) får jag väl försöka lansera mitt eget synsätt. Förmodligen tycker många av er att de är helt tokiga men jag skall göra ett försök.

Nåväl, min egen iakttagelse är väl (som kanske har märkts ovan) att folk klipper på tok för mycket på sina träd. Och detta straffar sig alltid i så motto att trädet svarar med att skjuta en oerhörd mängd nya grenar (s k vattenskott) vilket gör att trädet ser ut som en piassava-kvast påföljande vinter. Och så tvingas man att göra om den drastiska proceduren varje år och man kommer på så sätt aldrig ur denna process. Trädet vill på detta sätt hela tiden kompensera för förlorad biomassa och man får tillväxtskott snarare än de mer åtråvärda skotten med blom- och fruktanlag.

Nå, hur skall man då nå balans. Jo, helt enkelt genom att vara mer restriktiv då man klipper. Ta inte bort ALLA vattenskott - lämna kvar några stycken (kanske 20 %) som du kan korta in något (kanske till hälften). Nästa säsong har dessa skott fortsatt att växa uppåt men de har också förhoppningsvis skapat lite fruktgrenar och sidogrenar. Fortsätt nästa säsong att varsamt skära tillbaka skottet igen så att det på lite längre sikt långsamt ökar i omfattning. Eventuellt skär tillbaka över en ny sidogren (ifall denna gren tenderar att raka i höjden alltför mycket) så att tillväxten måste finna en lite ny väg. Detta försenar och bromsar tillväxten och "trollar" kanske också fram lite blomgrenar vilket ju är det vi främst vill ha. Den här tekniken att tvinga fram tillväxt i en ny riktning i en sidogren tror jag är en av knepen man kan ta till för att förhindra alltför stora fruktträd i våra trädgårdar. Träden blir kanske större i sin horisontella utbredning men det är väl av mindre betydelse. Man får mer ljus in i kronan och frukten kan bli större och mer färggrann.

Se också till att du generellt lämnar kvar grenar som växer mer horisontellt medan de som växer rakt upp och är kraftiga bör tas bort eller kortas in. Sen gäller de allmänna regler som Cilla och andra ofta nämner - d v s att ta bort skott som växer inåt mot kronan och sådana som korsar varandra. Sen kan man också fundera på om det är vettigt att ha kvar grenar som helt och hållet skuggas av grenar i en övre nivå. Här får man kanske kompromissa och ta en funderare om inte det överliggande partiet skall glesas ut istället för alternativet att ta bort det undre partiet. Det slutliga valet beror nog på hur trädet ser ut och hur ingreppet kommer att förändra balansen i kronan.

Ett exempel på ett träd som jag beskärt enligt den här principen kan ni se nedan. Det är inte lätt att fotografera träd för att visa vad man menar men jag hoppas att en del av det jag vill visa syns.



Här finns gott om sidogrenar med blomanlag som lämnats kvar och samtidigt har jag inte tagit bort alla tillskottsgrenar från förra året. Däremot har jag kortat in de flesta skott från förra året vilket kanske inte är helt i linje med experternas rekommendationer. Men jag anser att man på det här sättet får en bättre balans mellan tillskottsgrenar och blomgrenar. Trädet blir mer kompakt och man får inte så långa grenar med risk för att en massa frukt framöver kan böja ner dessa onödigt mycket och kanske knäcka dem. Att trädet inte har en centralstam är inte mitt fel - trädet stod här då vi köpte tomten. Men uppdelningen i flera delstammar har inte varit negativ utan medverkat till att en fin paraplyliknande form bildats vilket har gett en stor och bred krona med massor med frukt. Sorten är James Grieve.

Skulle vara intressant att höra era kommentarer till mina beskärningsteorier. Det lär finnas gott om åsikter, helt klart.

[Karl-Göran Karls...]

Hej Cilla och ni andra!

Jag håller med dig, Cilla, att man måste veta vad man vill med sin beskärning innan man bestämmer vilken metodik man skall tillämpa. Men nog är det väl så att, även om man inte som förr i tiden är beroende av en god äppelskörd, så vill väl ändå de flesta av oss ha träd som ger en lagom stor skörd och äpplen av god kvalitet. Inte är det så vanligt att man har andra syften med sin beskärjning, t ex att man bara vill hålla tillbaka tillväxten på träden? Nog vill man även ha bra frukt också? Därmed tror jag nog att majoriteten av trädgårdsägare förmodligen skulle dra nytta av allmänna men ändå rätt tydliga regler när det gäller beskärning.

Sen låter det naturligtvis intressant och är säkerligen helt riktigt att olika äppelsorter växer på lite olika sätt och då också svarar olika på beskärning. Det här är förmodligen omöjligt att lära sig för en amatör som sällan har ett stort urval av träd att bygga upp sin erfarenhet på. Dessutom krävs det förmodligen en hel livstid att lära sig detta på. Därför skulle det vara intressant att höra lite mer om dina erfarenheter och kunskaper här. Själv har jag sorter som James Grieve, Cox Orange, Ingrid Marie, Åkerö, Katja och Signe Tillish (de tre sistnämnda på ett familjeträd). Kan du säga något om dessa sorter och deras olikheter när det gäller beskärningsinsatser? Hur ändrar du själv ditt beskärningsbeteende när du hanterar dessa sorter?

Själv har jag noterat att James Grieve har en ganska måttlig tillväxt vilket nog gör sorten ganska tacksam för beskärning enligt min praktiserade metod. Men hur är det med de andra? Mitt Cox Orange har jag i ett spaljeträd och här har jag lite problem att hinna med för jag tycker trädet växer alldeles oerhört snabbt. Man undrar om grundstammen här verkligen var lämplig för syftet här, d v s att ha som spaljeträd.

För nog är det väl så att inte bara sorttypen är viktig utan även vilken grundstam man använt? Speciellt gäller det kanske familjeträden. Här har jag hört att exempelvis sorterna Signe Tillish och Åkerö har en mycket kraftig tillväxt medan Katja växer mycket långsamt. Borde inte detta ge obalans i ett familjeträd? Eller tar grundstammens egenskaper över helt? I mitt fall ser jag en tendens att i alla fall Signe Tillish drar iväg jämfört med de övriga sorterna så jag är lite orolig för att trädet så småningom skall få "slagsida". Går detta att förebygga?

Tack för trösten, Hannele, när det gäller träd med kräfta! Mitt Ingrid Marie-träd, som bara är cirka 6 år gammalt, har redan tydliga tecken på kräfta men jag får hoppas att du har rätt att trädet ändå kan ha mycket att ge under några år.