Har jag gjort bort mig ni igen!, Behöver ett garv. Alternativ

[Bettson]

Just nu skulle jag behöve ett riktigt rejält skratt.
Jag brukar kunna bjuda omgivningen på det, men just nu är mina slut.

Har ni gjort bort er någon gång. Så där riktigt rejält så att det tog ett bra tag innan ni själva kunde skratta åt det. Jag har gjort det många gånger.
Jag har lärt mig den hårda vägen att ödmjukhet är en mjuk matta från höga fall och ordentliga magplask.

Bjud på ett riktigt gott har jag gjort bort mig nu igen, så skall jag bjuda på något av mina.

Hörs i morn!

Bettson

[Cilla]

Av någon anledning har jag förmågan att tappa bort bilen i parkeringshus. Vis av erfarenheten skriver jag numera oftast upp var den står; på vilket plan och vilken plats. Men eftersom min anteckningsbok är full av flera sådana noteringar går jag ofta runt en hel del i p-husen. Inte särskilt sköna promenadmiljöer!

En gång kom jag strax innan stängning till ett p-hus. Fumlade upp lappen med anteckningen om var den stod men fann bara gamla noteringar om p-husplatser. Vakten kom, och eftersom jag irrat en stund ville jag lugna henne (och hennes hund) om att jag nu kommit på var bilen stod. Jag klämde fram en plats ur minnet. Hon följde med, men hunden triggade upp stämningen så att jag verkligen kände mig bevakad. Till min lättnad stämde minnet - och jag kunde med ett leende mot den morrande hunden sticka nyckeln i bildörren. Larmet gick på bilen.

Mitt "Hoppsan, visst inte alls min bil" lugnade varken hunden eller vakten, och varför jag stack nyckeln i den vita SAABdörren när min SAAB har elektriskt lås vet jag inte. Iallafall såg det inte så värst förtroendeingivande ut att fjärrknappen hängde på nyckelknippan. Så jag försökte överrösta hunden och larmet genom att berätta för vakten att jag hade skrivit upp var min bil stod.

Mina anteckningar om en massa p-platser gjorde inte heller någon succé, och vakten föreslog att jag skulle komma med henne. På väg till arresten, hennes bil, förhörsrummet eller vad hon nu planerat passerade vi plötsligt min bil. HÄR ÄR DEN skrek jag och hunden fick fullständigt frispel... Vakten fick koncentrera sig helt på att lugna den medan jag lyckligt klickade på och av för att visa att den här bilen minsann var min.

Efter att ha visat ägandepappren fick jag köra iväg. Inte hade jag ro att hitta p-automaten efter detta, och hur jag kom ut har jag lyckligtvis glömt...