Beskärning av fruktträd, Trädmassakern genomförd! Alternativ

[Karl-Göran Karls...]

Hej allihopa!

Så var det då dags att summera vårvinterns beskärningsinsatser ibland äppel- och päronträd. Och som vanligt blir jag lika förvånad över vad folk har gjort med sina fruktträd (jag brukar skriva den här typen av inlägg varje år - en del av er känner nog igen det).

Det verkar som om alla råd vad gäller trädbeskärning klingar i princip totalt ohörda (Cilla och ni andra experter!). För varje trädgård man beskådar får man bevittna de mest häpnadsväckande trädbehandlingar - från totalmassaker där i princip all tillväxt från föregående och tidigare år tagits bort till igelkottsklippning där alla grenar tagits bort men där man lämnat små stumpar (cirka 3 cm korta) kvar så att trädkronan mer liknar en igelkott än ett träd. Sen finns det sådana som glesar ut rejält i kronorna, vilket kanske inte alltid är helt fel, men som gör det genom att ta bort alla sidogrenar med frukt- och blomanlag. Heltokigt! Och det finns massor av andra varianter - mer eller mindre (o)lustiga.

Skall det vara så förtvivlat svårt att få till någon sorts samsyn på hur träd skall beskäras?

Då jag nu verkar så kritisk (och så himla duktig!) får jag väl försöka lansera mitt eget synsätt. Förmodligen tycker många av er att de är helt tokiga men jag skall göra ett försök.

Nåväl, min egen iakttagelse är väl (som kanske har märkts ovan) att folk klipper på tok för mycket på sina träd. Och detta straffar sig alltid i så motto att trädet svarar med att skjuta en oerhörd mängd nya grenar (s k vattenskott) vilket gör att trädet ser ut som en piassava-kvast påföljande vinter. Och så tvingas man att göra om den drastiska proceduren varje år och man kommer på så sätt aldrig ur denna process. Trädet vill på detta sätt hela tiden kompensera för förlorad biomassa och man får tillväxtskott snarare än de mer åtråvärda skotten med blom- och fruktanlag.

Nå, hur skall man då nå balans. Jo, helt enkelt genom att vara mer restriktiv då man klipper. Ta inte bort ALLA vattenskott - lämna kvar några stycken (kanske 20 %) som du kan korta in något (kanske till hälften). Nästa säsong har dessa skott fortsatt att växa uppåt men de har också förhoppningsvis skapat lite fruktgrenar och sidogrenar. Fortsätt nästa säsong att varsamt skära tillbaka skottet igen så att det på lite längre sikt långsamt ökar i omfattning. Eventuellt skär tillbaka över en ny sidogren (ifall denna gren tenderar att raka i höjden alltför mycket) så att tillväxten måste finna en lite ny väg. Detta försenar och bromsar tillväxten och "trollar" kanske också fram lite blomgrenar vilket ju är det vi främst vill ha. Den här tekniken att tvinga fram tillväxt i en ny riktning i en sidogren tror jag är en av knepen man kan ta till för att förhindra alltför stora fruktträd i våra trädgårdar. Träden blir kanske större i sin horisontella utbredning men det är väl av mindre betydelse. Man får mer ljus in i kronan och frukten kan bli större och mer färggrann.

Se också till att du generellt lämnar kvar grenar som växer mer horisontellt medan de som växer rakt upp och är kraftiga bör tas bort eller kortas in. Sen gäller de allmänna regler som Cilla och andra ofta nämner - d v s att ta bort skott som växer inåt mot kronan och sådana som korsar varandra. Sen kan man också fundera på om det är vettigt att ha kvar grenar som helt och hållet skuggas av grenar i en övre nivå. Här får man kanske kompromissa och ta en funderare om inte det överliggande partiet skall glesas ut istället för alternativet att ta bort det undre partiet. Det slutliga valet beror nog på hur trädet ser ut och hur ingreppet kommer att förändra balansen i kronan.

Ett exempel på ett träd som jag beskärt enligt den här principen kan ni se nedan. Det är inte lätt att fotografera träd för att visa vad man menar men jag hoppas att en del av det jag vill visa syns.



Här finns gott om sidogrenar med blomanlag som lämnats kvar och samtidigt har jag inte tagit bort alla tillskottsgrenar från förra året. Däremot har jag kortat in de flesta skott från förra året vilket kanske inte är helt i linje med experternas rekommendationer. Men jag anser att man på det här sättet får en bättre balans mellan tillskottsgrenar och blomgrenar. Trädet blir mer kompakt och man får inte så långa grenar med risk för att en massa frukt framöver kan böja ner dessa onödigt mycket och kanske knäcka dem. Att trädet inte har en centralstam är inte mitt fel - trädet stod här då vi köpte tomten. Men uppdelningen i flera delstammar har inte varit negativ utan medverkat till att en fin paraplyliknande form bildats vilket har gett en stor och bred krona med massor med frukt. Sorten är James Grieve.

Skulle vara intressant att höra era kommentarer till mina beskärningsteorier. Det lär finnas gott om åsikter, helt klart.

[Cilla]

Hej Karl-Göran!

Men nog är det väl så att, även om man inte som förr i tiden är beroende av en god äppelskörd, så vill väl ändå de flesta av oss ha träd som ger en lagom stor skörd och äpplen av god kvalitet.

Det finns alla möjliga varianter, alla möjliga skäl till att trädgårdsägare behåller sina fruktträd. Det är vanligt att man ser problem med sina gamla fröstammar pga storleken. Att man tycker det är genant att man inte klarar att ta hand om frukten och att det är jobbigt att samla fallfrukt till komposten.

Numera tar jag bara nya jobb där ägarna bryr sig om friskhet och livslängd på sina träd och/eller frukten. I enstaka fall tar jag mig an reduceringar när jag tycker träden är för värdefulla för att tas ned. Det finns många beskärare som gärna tar sig an trädägare med andra intressen!

Sen låter det naturligtvis intressant och är säkerligen helt riktigt att olika äppelsorter växer på lite olika sätt och då också svarar olika på beskärning.

Istället för att lista (jag har ingen sådan skriven) olika sorter - man behöver inte vara superproffs för att gissa sig till hur träden kommer att svara. Jag har skrivit om detta på olika sidor av min sajt. Mankan sammanfatta det som att 1. lär dig se vad ditt träd behöver, 2. när du gjort en helhetsbild som avgör om du ska beskära eller göra annat som att gröngödsla eller sjukdomsbehandla, låt diagnosen bestämma vilken säsong du ska beskära, vilka åldrar i grenverket du ska gallra mer än andra, var det finns mekaniska problem i trädet (fläkrisk, framtida skav etc) mm, 3) gå runt trädet på håll och upp högst i kronan och spana in hur trädet svarat på tidigare beskärningar och vad det därmed brottas med, 4) som sista innan du tar till sekatör och såg - spana in hur trädets fruktanlag kommer. På fruktskott, sporre eller fruktspjut? På korta, långa fruktgrenar? Långt in eller bara långt ut? Om du vet att trädet bär stora frukter, beskär så att grenarna tål de många kilo som frukten kommer att tynga...

Man behöver inte ens veta vilken sort det är för att göra diagnos och bestämma vad man ska göra. Man tittar på trädet och för varje år förstår man förhoppsningsvis lite bättre varför det svarar som det gör.

Men om man vet - Åkerö, Ingrid Marie, Coxsorterna bl a är känsliga för kräfta. Beskär på sensommaren. Signe Tillish får nästan alltid skorv - det brukar man också se eftersom den på tillish går på på grenarna - glesa ur mer än i andra. Filippa: All inkortning reducerar frukten till noll eftersom trädet bär frukt längst ut på fruktskott eller -spjut (men det ser man även om det inte vet att det är ett Filippa). Oranie, Transparente Blanche - glesa bland ringsporrarna om ägarna inte kommer att kartgallra så att de slipper monilian, fruktmöglet, som annars kan smitta hela fruktskörden. Lobo, Katja - unga träd har stark tendens att tidigt satsa på horisontella grenar so blir alltför tidigt fruktbärande och därmed alltför klena ochlångsamväxande - beskär på vårvintern för att stimulera vedtillväxt och skär in över uppåtriktade knoppar. (Men det ser man utan att veta sorten också.) Sorter med frukt endast på ringsporre - beskär med glatta kläder eftersom man annars lätt bryter av fruktanlagen... osv.
Så här kan man hålla på i evigheter.

Känner man sig osäker tar man bara bort som är det viktigaste: Döda grenar. Och sedan kan man spana in sitt vuxna träd utan beskärning medan man lär sig och kommer fram till vad man själv vill, och vad trädet vill.

Familjeträd har diskuterats många gånger här och jag skrev om dem nyligen. Ja, de blir närapå alltid ojämna och får också av flera andra skäl korta liv.