Nu är ju inte aspbergers syndrom en psykisk sjukdom. Men jag skriver i detta ämne ändå. Jag har en bror som har fått diagnosen aspergers syndrom i vuxen ålder. Och han har många ggr fått höra elakheter och glåpord av människor som trott sig veta vad han "lider av" som dom så "fint" sagt. Imorse skrev jag en dikt till min bror. Nu när jag läst detta ämne vill jag skriva ut den här.
Min bror
Med glada sprittande rörelser flyger du fram till mig Du ler stort och är så glad du har en present till mig Ditt nyfikna ansikte undrar om jag är glad Lite osäker är du och hoppas Jag blir alltid glad vill alltid visa det mer än jag kanske gör Jag hoppas att du ser och hör hur hela jag strålar av glädje till dig Av tacksamhet över att få ha dig som min bror Min snälla bror som alltid sätter andra först som alltid vill glädja och som lyser av att ge Det finns inget ont i dig bara genomärlig godhet Så mycket som du varit med om så många fördömande människors ord och blickar ändå ler du, ler och ger i oändlighet Du har ingen vän, ingen som sagt att du och jag är vänner Ändå behandlar du ALLA så väl, som om dom vore dina allra bästa vänner Du har alltid ett glatt och vänligt ord till den du möter vill möta glädje tillbaka Tänk så många gånger du fått misstänksamma blickar eller sura ord tillbaka Istället för ett enkelt leende, ett snällt ord Ändå fortsätter du att vara snäll och go för det är den du är! Du är snäll och underbar! Oavsett omvärlden som inte förstår... Tänk om alla kunde vara som du vad lite ondska det skulle finnas då.
© A. Hedberg - 2008
--------------------
...Varför tillfoga smärta - när kärlek är det enda som består...
|