Psykisk sjukdom, Vad är det? Alternativ

[rahmat2]

I några trådar har vi läst någon säga till sin meningsmotståndare:
"De som tycker sånt, bör söka hjälp"
Varför och varifrån kommer dessa föreställningar?

Redigerat av rahmat2: 30-03-2008, 09:16

[MammaMattsson]

I några trådar har vi läst någon säga till sin meningsmotståndare:
"De som tycker sånt, bör söka hjälp"
Varför och varifrån kommer dessa föreställningar?

Jadu, allt för att förnedra sin motståndare, det tror jag.

Jag skriver utifrån den sjukes perspektiv, då jag inte är som alla andra.

Jag är psyksjuk!

Eller hur ni nu ser på saken. Jag drabbas nämligen av depressioner. Djupa och allvarliga sådana, så jag har fått anpassa mitt liv efter det, och jag medicinerar, vilket hjälper något, men inte hindrar att jag ibland blir inlagd på sjukhus.

(Detta är orsaken till att jag ibland försvinner från internet på hösten/vintern.)

Efter att ha mött helt vansinniga fördomar, så VÄGRAR jag att skämmas, jag har inte bett om att ibland må så fruktansvärt dåligt att jag bara vill hänga mig i en tall. Jag är alltså öppen med min sjukdom, och anser att de som tror och förutsätter att jag alltid ser gröna gubbar eller springer naken på staden bara för att jag har behövt psykiatrisk vård är personer som behöver lära sig ganska mycket.

Förut kunde jag bli ledsen och upprörd när någon skrev nedsättande saker och refererade till psykiska åkommor, numera, om någon skriver att jag bör söka hjälp, så bemöter jag det med:

"Det har jag redan gjort, hur är det med dig då??!?"

Då brukar det bli tyst.....Väldigt tyst.

Jag vet numera att min sjukdom finns i släkten sedan minst fem generationer tillbaka, och det är faktiskt en lättnad att veta det, därför att jag inte är så ensam då, och att det förmodligen till en stor del är ett arv.
En sak som faktiskt hjälper, är att stoppa ned händerna i jorden. det är sant. Jag mår mycket bättre på våren och sommaren, då jag kan gå i min egen takt och gräva,plantera och ha mig i min egen takt. Att se livet komma helt enkelt, och vara en del i det.
Jag behöver till exempel inte mina lugnande, och mina starka sömntabletter när jag grävt potatislandet en dag.
Jag anser att trädgårdsterapi borde finnas på varje psykmottagning i landet, för jag tror att det skulle minska förskrivningen av dessa mediciner.
Natur, barn och djur gör under för själen.

Det fascinerande är, att ju mer öppen jag blivit, ju mer har människor berättat om anhöriga och vänner med problem. Det är dags att sluta vara tysta, och att sluta skämmas! Nu!

Underbar dikt!

Redigerat av MammaMattsson: 31-03-2008, 16:37

[Aqvakul]

Jadu, allt för att förnedra sin motståndare, det tror jag.

Jag skriver utifrån den sjukes perspektiv, då jag inte är som alla andra.

Jag är psyksjuk!

Eller hur ni nu ser på saken. Jag drabbas nämligen av depressioner. Djupa och allvarliga sådana, så jag har fått anpassa mitt liv efter det, och jag medicinerar, vilket hjälper något, men inte hindrar att jag ibland blir inlagd på sjukhus.

(Detta är orsaken till att jag ibland försvinner från internet på hösten/vintern.)

Efter att ha mött helt vansinniga fördomar, så VÄGRAR jag att skämmas, jag har inte bett om att ibland må så fruktansvärt dåligt att jag bara vill hänga mig i en tall. Jag är alltså öppen med min sjukdom, och anser att de som tror och förutsätter att jag alltid ser gröna gubbar eller springer naken på staden bara för att jag har behövt psykiatrisk vård är personer som behöver lära sig ganska mycket.

Förut kunde jag bli ledsen och upprörd när någon skrev nedsättande saker och refererade till psykiska åkommor, numera, om någon skriver att jag bör söka hjälp, så bemöter jag det med:

"Det har jag redan gjort, hur är det med dig då??!?"

Då brukar det bli tyst.....Väldigt tyst.

Jag vet numera att min sjukdom finns i släkten sedan minst fem generationer tillbaka, och det är faktiskt en lättnad att veta det, därför att jag inte är så ensam då, och att det förmodligen till en stor del är ett arv.

Det fascinerande är, att ju mer öppen jag blivit, ju mer har människor berättat om anhöriga och vänner med problem. Det är dags att sluta vara tysta, och att sluta skämmas! Nu!

Underbar dikt!

Psykisk sjukdom kan se ut på en massa olika sätt precis som somatisk sjukdom. Människor som drabbas av psykisk ohälsa är inte sämre eller i grunden annorlunda än andra personer som blir sjuka. Men våra rädslor skapar märkliga fantasifoster och vrångbilder. Psykisk ohälsa är ett vanligt och i allra högsta grad "normalt" tillstånd. De flesta har inte långvariga mer eller mindre kroniska sjukdomstillstånd utan drabbas av kriser och motgångar i livet som tillfälligt blir övermäktiga. Männsikor i akuta psykiska sjukdomstillstånd kan upplevas som både jobbiga och hotande. I ett samhälle värt namnet borde vi bättre än i dag vara beredda att avsätta resurser och medmänsklighet för att verkligen hjälpa människor i psykisk nöd.