För vem görs kläderna?, -spissrumpade eller rundrumpade? Alternativ

[Eva Swahn]

Jag har en vuxen "bonusdotter" min, men ändå inte min. Hursomhelst, hon är vacker som en blomma men mager som ett strå.

Hon kan på väg till festen gå in i vilken butik som helst och klä upp sig. Tösen har en mycket bra lön, men litar inte alltid på sin egen goda smak utan ber personalen hjälpa henne: klä mig jag ska på barndop, eller 60-års kalas eller borgerlig vigsel.

Nu till saken: vi kom att tala om vikt och hon berättade att hennes BMI* är under 15. Under 15! Hon är 174 cm lång och väger 45 kg! 45 kg!! Hon skulle kunna väga 30 kg mer och ändå vara normalviktig enligt BMI. 30 kg mer!

Nu undrar jag: hur i helsike kan hon hitta kläder som passar henne direkt? Aldrig en ändring. Aldrig sy in, aldrig lägga ner. Hur kan någon som är så underviktig hitta kläder i varje butik i Malmö? För vem görs kläderna?

Jag som ligger på den andra sidan normalkurvan får ränna ut och in i butikerna, eller gå till specilaaffärer för runda rumpor, om jag inte nöjer mig med sportmode i töjbara kvaliteter.


*Body Mass Index - ett mera adekvat och modernare sätt att mäta vikten.

[AnneG]

Er helt enig med dere om at klesstørrelser er et merkelig fenomen. Ingen ting rimer liksom. En størrelse er ikke en størrelse lenger.

Så; min erfaring er at det å finne klær i passende størrelse kommer an på hvilke butikker man går i. Hvis jeg (str 40/42) går i en butikk med "moteklær", så finner jeg sjelden noe som passer meg. De klærne er kun beregnet på supertynne tenåringer. Hvis jeg går til Cubus og Kapp Ahl har de ofte klær som passer til meg, men akk så kjedelige klær. Da jeg veide 56 kg (173 cm høy) passet jeg inn i det meste, men nå (69 kg) er det mye verre. Jeg har ikke veldig lange armer eller ben, men stadig er det bukser som er for korte, for lange, for smale i livet, for vide i livet. Det samme gjelder bluser og gensre, jakker mm. Jeg vil for all del ikke se ut som om jeg er 13 år i klesveien, men vil heller ikke se ut som om jeg er 70 (ikke for å fornærme noen nå, altså ).

Jeg vet at mange veldig dyre butikker har flotte ting både i store og små størrelser, men de ligger utenfor min økonomiske rekkevidde. Det koster å ha hage.

Jeg snakket med en dame i en skobutikk forleden. Hun sa at grunnen til at skostørrelsen varierer så mye innenfor samme størrelse, er at skoene blir produsert mange steder rundt om i verden. Derfor er ikke en str 39 en str 39 lenger. Det samme gjelder sikkert klær. Dette må vel kalles en bivirking av globaliseringen og markedskreftenes frie spill?

Jeg tror vi må innse at vi alle har våre problemer, enten vi er tynn eller tykk, lav eller høy, og at disse problemene ikke vil forsvinne i løpet av vår livstid. Da må det i så fall noen veldig idealistiske klesdesignere/klesselgere til, og de vokser visst nok ikke på trær. Om noen i motsatt fall vet om slike, så gi beskjed, jeg skulle gjerne hatt et slikt tre i min hage.