Det är bara unga ex av mördarsnigel som är randiga, de har två smala längsgående ränder på ovansidan. Ränderna är ljusare på mörkare botten. Men färgen på mördarsniglarnas ovansida har ju rätt stora variationer, så de kan även vara (eller i af förefalla) vara enfärgade som små. När de blir fullvuxna ser man inga färgränder. Då är de enfärgade och bruna, men de förekommer i många olika nyanser från orangebrunt till mörkbrunt. När de är små har de tydligt orange undersida, den är dock vit/ljusgrå hos vuxna ex.
Små (unga ex av) pantersnigel är också randiga, men deras ränder är mörka på ljusare botten och inte lika distinkta som hos "mördarna". Pantersniglarnas bruna färg är gråaktig, utan ngn orange el röd ton, o de har mer el mindre av en slags omisskännelig "panterfläckighet" som jag tycker liknar torskskinn. De är som vuxna inte räfflade utan släta, och de är mycket slankare än mördarsniglarna och kan bli längre än dem. (Mördarsniglarna är ju räfflade ungefär som gammaldags varmvattenflaskor. )
Det är inte pantersnigeln utan vår inhemska, rödbruna skogssnigel som man inte mha dess yttre kan skilja från de spanska, så för att artbestämma sniglarna i sin trädgård utan mikroskop får man gå efter deras antal: ser man bara enstaka sniglar då och då och frekvensen verkar stabil över tid, då är det antagligen vår inhemska skogssnigel. Om däremot antalet skogssniglar börjar öka snabbt (från ena dagen/veckan till den andra, beroende på väderlek) och stabilt och trädgårdslanden plötsligt uppvisar betydande skador, då är det spanska skogsniglar som är i farten. De svenska skoggsniglarna uppträder aldrig i såna väldiga mängder som de spanska gör på en del platser (min kolonilott t ex).
Klas Jaederfeldts snigelsida, som du länkar till, vill jag också rekommendera. Han har också många andra bra och intressanta sidor om svampar.
|