Jag var inte 20 fyllda när mina två första barn var födda (1965 resp 1969). Dom växte jag upp med på sätt och vis. Milde, vilka roliga minnen vi har! 3:an kom när jag var 27. Det var HELT annorlunda (1976). Då hade jag lite mer skinn på näsan och jag kände mig nästan vuxen.
(vad innebär vuxen - sett så här långt efteråt?)
Jag tror som många andra här sagt att man orkar betydligt mer när man är yngre.
Det är lustigt det här med ålder på mamman vid första barnet. Min mormor fick sitt första barn när hon var 18, en helt normal ålder för en förstföderska 1918. Mitt första barns farmor sa att när hon födde sin första son 1938, 25 år gammal, så tyckte folk att det horribelt ungt! Det visar sig att just på 30-talet föddes inte så många barn alls och dom fick barn var inte så unga. Det var då paret Myrdal kom med sina sociala idéer och boken "Befolkningskrisen i Sverige" eller vad den nu hette.
Sen kom 2:a världskriget och då sjönk åldern på förstföderskor betydligt.
Och nu är vi återigen uppe på hög ålder för förstföderskor.
Finns det något att lära sig av historien?
Debatt Svt1, gamla mammor
10-04-2008, 21:29
Netha 
