Godsägare, förkastligt yrke? Alternativ

[Jan Lindgren]

Hej!
Jag har just läst en nu avslutad tråd. Där användes godsägare som något nedsättande. Tyvärr var det ingen som protesterade.

Min frus farföräldrar var bönder. För detta förfärliga brott blev de deporterade till Sibirien. Min frus farmor dog under transporten som gick i tätt packade godsvagnar. Enligt vänsterns vokabulär så var de godsägare.

Jag är nog lite mentalt handikappad eftersom jag inte begriper att någons yrke är viktigt för hur personen är. Visserligen kan även jag skoja om att kommunalarbetares spadskaft är gjorda av hängbjörk och att det finns inga advokater i himlen. Egentligen ganska fåniga skämt och definitivt inte sanningsenliga.
Jag delar in människor i två grupper. Sådana som jag tycker är trevliga. Det är den stora gruppen och sedan finns det en mycket liten grupp som jag tycker är otrevliga.

Men nu till frågan.
Finns det några yrken där folk är onda, förkastliga eller otrevliga?
MVH
Jan Lindgren

[Grå]

Tja.. vad kallar man bönder som köper upp hela socknen när den säljs av bit för bit för att inte "vem som helst" ska kunna bosätta sig där, och som ställer till ett jävla levande så fort någon mot förmodan lyckas köpa in sig ändå, och i princip jagar bort dem de inte tycker är välkomna?

... forumdiktatorer...?

Nej. Storgodsägare är de och scenariot ovan hände häromkring alldeles nyligen när prästgården i socknen skulle säljas av till privatpersoner som "inte hörde hemma" och släktet som dittintills hade roat sig med att köpa upp allt inte kunde finna sig i att inte de hade första tjing.

Samma sak när min "ogudaktiga och ensamstående" mamma skulle flytta ut till gården där jag växte upp i slutet på 70-talet. Bönderna i socknen var alla släkt med varandra och trakasserade oss i 30 års tid, bland annat lyfte de gödselspridaren när vi var ute och de körde förbi och sprutade ner oss med kogödsel. De släppte sina jakthundar på vår gård och stod och såg på när de jagade och bet ijhäl våra påfåglar och höns. De snackade sedan skit om morsan i 30 års tid, för att hon var en stark kvinna med skinn på näsan, och de tröttnade inte förrän hon blivit gammal, rultig och vithårig. - och allihop var de engagerade i socknens lilla missionskyrka.

*äcklad*

[Bettson]

Tja.. vad kallar man bönder som köper upp hela socknen när den säljs av bit för bit för att inte "vem som helst" ska kunna bosätta sig där, och som ställer till ett jävla levande så fort någon mot förmodan lyckas köpa in sig ändå, och i princip jagar bort dem de inte tycker är välkomna?

... forumdiktatorer...?

Nej. Storgodsägare är de och scenariot ovan hände häromkring alldeles nyligen när prästgården i socknen skulle säljas av till privatpersoner som "inte hörde hemma" och släktet som dittintills hade roat sig med att köpa upp allt inte kunde finna sig i att inte de hade första tjing.

Samma sak när min "ogudaktiga och ensamstående" mamma skulle flytta ut till gården där jag växte upp i slutet på 70-talet. Bönderna i socknen var alla släkt med varandra och trakasserade oss i 30 års tid, bland annat lyfte de gödselspridaren när vi var ute och de körde förbi och sprutade ner oss med kogödsel. De släppte sina jakthundar på vår gård och stod och såg på när de jagade och bet ijhäl våra påfåglar och höns. De snackade sedan skit om morsan i 30 års tid, för att hon var en stark kvinna med skinn på näsan, och de tröttnade inte förrän hon blivit gammal, rultig och vithårig. - och allihop var de engagerade i socknens lilla missionskyrka.

*äcklad*

Finns andra sidor av sånt också. Själv är jag bondunge och uppfödd under jäkigt fattiga förhållanden. Som ensam flicka kunde jag på den tiden inte ärva syskonens kläder utan vi var beroende av att släktingar skickade begagnade kläder till mig, som jag naturligtvis blev väldigt retad av i skolan.

I skolan var ungarna värda lite olika mycket. Först var det tjänstemannaungarna, sedan industriarbetarungarna, och så bonnungarna.

Eftersom vi bonnungar stod längst ner så fick vi ta straff för både det vi gjort och inte gjort. De andra ljög sig fria. Värst var lärarungarna.

Som bonnunge så var det inte tid till läxläsning efter skolan och ingen hjälp med läxan. Det fick man klara på bussen på vägen hem. För hemma väntade minst 3-4 timmars jobb för att hjälpa till att försörja familjen. Vi hade nämligen inte råd med pigor och drängar. Det var vi barn som fyllde den rollen.

Jag har ett yrkesförflutet inom lantbruk, min make jobbar fortfarande inom lantbruk åt en sk storgodsägare. Faktiskt så är vi bästa vänner. Skillnaden oss emellan är att storgodsägaren har tjugo miljoner i skuld på banken. Det har inte vi.

Det som ändå gör mig upprörd är att våra barn har mobbats i skolan i alla år. Huvudsakligen för att de trott att min man var storbonde eller godsägare. De har kallats bidragstagare pga att arbetsgivaren har haft rätt till EU-bidrag för jordbruket. Ungarna har skrikit till mina barn att ni skall göra som vi säger för att din pappa får lön från våra skatter.

I detta brukssamhälle har mina barn fått stryk i skolan i många år. Länge utan att vi föräldrar visste och enbart pga av vårt yrkesval.

Nej, att kategorisera folk utifrån deras yrke är väldigt trångsynt tycker jag. Det finns elaka människor överallt och man borde inse att det inte har med yrke att göra.

För mig gör det naturligtvis ont med nedsättande kommentarer om bönder, storgodsägare, hemmansägare, bonnjävlar och annat. Jag vet hur hårt mina föräldrar slet och tvingade oss barn att slita. Jag vet hur hårt min man jobbar och hur lite han får betalt. Och jag vet hur ledsna mina barn var under skoltiden.

Men jag hatar inte hela omvärlden för det. Men däremot tycker jag det är trångsynt att döma alla personer inom en yrkeskategori för den kännedom man har om enstaka individer inom samma yrkesgrupp.

Elaka människor finns det överallt i samhället.

Redigerat av Bettson: 13-04-2008, 03:06

[Gita]

Finns andra sidor av sånt också. Själv är jag bondunge och uppfödd under jäkigt fattiga förhållanden. Som ensam flicka kunde jag på den tiden inte ärva syskonens kläder utan vi var beroende av att släktingar skickade begagnade kläder till mig, som jag naturligtvis blev väldigt retad av i skolan.

I skolan var ungarna värda lite olika mycket. Först var det tjänstemannaungarna, sedan industriarbetarungarna, och så bonnungarna.

Eftersom vi bonnungar stod längst ner så fick vi ta straff för både det vi gjort och inte gjort. De andra ljög sig fria. Värst var lärarungarna.

Som bonnunge så var det inte tid till läxläsning efter skolan och ingen hjälp med läxan. Det fick man klara på bussen på vägen hem. För hemma väntade minst 3-4 timmars jobb för att hjälpa till att försörja familjen. Vi hade nämligen inte råd med pigor och drängar. Det var vi barn som fyllde den rollen.

Jag har ett yrkesförflutet inom lantbruk, min make jobbar fortfarande inom lantbruk åt en sk storgodsägare. Faktiskt så är vi bästa vänner. Skillnaden oss emellan är att storgodsägaren har tjugo miljoner i skuld på banken. Det har inte vi.

Det som ändå gör mig upprörd är att våra barn har mobbats i skolan i alla år. Huvudsakligen för att de trott att min man var storbonde eller godsägare. De har kallats bidragstagare pga att arbetsgivaren har haft rätt till EU-bidrag för jordbruket. Ungarna har skrikit till mina barn att ni skall göra som vi säger för att din pappa får lön från våra skatter.

I detta brukssamhälle har mina barn fått stryk i skolan i många år. Länge utan att vi föräldrar visste och enbart pga av vårt yrkesval.

Nej, att kategorisera folk utifrån deras yrke är väldigt trångsynt tycker jag. Det finns elaka människor överallt och man borde inse att det inte har med yrke att göra.

För mig gör det naturligtvis ont med nedsättande kommentarer om bönder, storgodsägare, hemmansägare, bonnjävlar och annat. Jag vet hur hårt mina föräldrar slet och tvingade oss barn att slita. Jag vet hur hårt min man jobbar och hur lite han får betalt. Och jag vet hur ledsna mina barn var under skoltiden.

Men jag hatar inte hela omvärlden för det. Men däremot tycker jag det är trångsynt att döma alla personer inom en yrkeskategori för den kännedom man har om enstaka individer inom samma yrkesgrupp.

Elaka människor finns det överallt i samhället.

Får jag fråga hur gammal Du är Bettson. Tycker det du beskriver låter som det var för för väldigt länge sedan. Min upplevelse att växa upp som bondbarn på femtio- och början av sextiotalet stämmer inte alls med din. Jag upplevde det som väldigt fint och ganska statusfyllt att komma från en gård och några fattiga bondbarn har jag aldrig träffat på. Visserligen kanske man inte hade så mycket pengar alltid eftersom de var bundna i företaget, men det gäller nog alla småföretagarefamiljer. Inte heller upplevde jag att bondbarnen stod lägst på rangskalan, snarare lite tvärtom och när jag kom så långt som till gymnasiet i slutet av det glada sextiotalet var det överhuvudtaget ingen som frågade efter föräldrarnas yrke.
Gita

[Bettson]

Får jag fråga hur gammal Du är Bettson. Tycker det du beskriver låter som det var för för väldigt länge sedan. Min upplevelse att växa upp som bondbarn på femtio- och början av sextiotalet stämmer inte alls med din. Jag upplevde det som väldigt fint och ganska statusfyllt att komma från en gård och några fattiga bondbarn har jag aldrig träffat på. Visserligen kanske man inte hade så mycket pengar alltid eftersom de var bundna i företaget, men det gäller nog alla småföretagarefamiljer. Inte heller upplevde jag att bondbarnen stod lägst på rangskalan, snarare lite tvärtom och när jag kom så långt som till gymnasiet i slutet av det glada sextiotalet var det överhuvudtaget ingen som frågade efter föräldrarnas yrke.
Gita

Jag är nog ungefär i din ålder. Men jag har förstått på ditt resonemang tidigare att du säkert har kommit från en större gård eller i alla fall från en familj med bättre ekonomi än vad min hade. Kom ägaren från en familj som var stor så var det många syskon som skulle lösas ut.

När man kom till gymnasiet så jobbade man själv ett par kvällar i veckan och helgerna och kunde därmed köpa lite vettigare kläder bland annat. Då märktes det inte så mycket att man var annorlunda.

Men ändå. Jag hade faktiskt en väninna som berättade att hennes föräldrar hade så dålig ekonomi så när hennet bror fick sitt studielån så fick föräldrarna låna sonens pengar för korna nere i ladugården hade inte foder.

Så du har nog levt i en skyddad värld Gita om du aldrig har träffat på några fattiga bondbarn.Eller tror du att jag ljuger?