Jag är så pjoltig med mina djur och pratar alltid med dom. Omgivningen tror att jag inte är riktigt klok, vilket i och för sig kan ha viss grund.
Jag pratar med mina djur, inte alltid med ord men med kroppsspråk, tonfall och känsla.
Ibland kan jag vakna mitt i natten och få panikkänsla vad gäller hästarna. Går då upp, sätter mig i bilen och åker 8 km till stallet för att kolla att allt är bra. Nio gånger av tio när jag får denna katastrofkänsla så brukar det var något fel. Jag kan inte förklara vad det beror på.
Min av mig vittomtalade häst dresserar mig väldigt bra. Talar om med hela kroppspråket när hon vill ha vattnet bytt i hinken, om det är något fel på maten, om hon vill gå ut eller något annat hon har på hjärtat.
Bortskämd?? Javisst är hon det. Men hur konstigt det än låter så sägs det att jag har järnkoll på hästen, att hon är så lydig osv. Får ofta frågan hur hon blivit så. Ärligt talat så har jag ingen aning. Pratar bara i vanlig samtalston med henne, använder aldrig piska eller någon form av våld. Jag har helt enkelt ingen annan förklaring än att hon vill lyda. Hon väger 550 kg och skulle kunna göra mos av mig om hon ville. Den tanken gör mig lite ödmjuk inför vad jag kräver av henne. Ändå vet jag att hon skulle göra precis vad som helst jag bad henne om.
Finns det flera knäppskallar som snackar med sina djur här?
Knepiga
Bettson