Tack för era tröstande ord och kramar, det känns skönt att veta att det finns folk som förstår hur ont det gör.
Nu har vi ju inte behövt att fatta det där hemska beslutet ännu, men den tiden närmar ju sej, förmodligen ganska fort också.
Jag märker att jag blir lite konstig i mitt relation till hunden, jag iaktar henne när hon inte ser det, när hon tittat på mej, då tittar jag bort. Det är precis som om hon kan se på mej att jag ska bestämma hur länge hon får leva...
Är nästan rädd för att se henne i ögonen, rädd för att se om nosen blivit snedare sedan igår... Ja dessa underbara hundar, varför ska dom bli sjuka så tidigt? VArför kan vi inte få behålla dom mycket längre tid?
PICT0044.JPG Wilma, född -99, rasen är Greyhound.