Katten likt osalig ande, varför gör han så? Alternativ

[Eva Swahn]

Hugo - min store tiger - tuff men modersbunden, vill nu när våren gör entré vara ute på nätterna. Helt ok tycker jag som är tacksam för ostörd sömn. Men när han kommer in till frukost går han omkring likt en osalig ande. Går och går och går. Jamar och pratar. Finner ingen ro. Undersöker den ena liggplatsen efter den andra men ingen duger. Så håller han på säkert en timme. Om han får som han vill så vill han helst att jag ska dra ner stegen till vinden för att han ska gömma sig bland bråten, sen ligger han där till skymningen.

Så har han inte betett sig tidigare. Varför denna oro? Varför dessa oändiga promenader och jamanden? Ute vill han inte vara. Linneskåpet duger inte heller numera.

Han är kastrerad. Och avmaskad. Alla svar på mina undringar om denna katt har tidigare varit att jag ska avmaska honom, men det kan väl inte vara svaret denna gång?

[Cilla]

En av mina kastrerade hanar är också starkt påverkad av vårkänslor, och får uppenbara problem med revirhållningen varje vårvinter. Grannarna en kilometer bort berättar att han söker sig dit, kanske för att hitta ett mindre stört revir eller för att se om han kan störa någon annans, vad vet jag. Borta är han i några dagar och riven kommer han hem och äter upp sig, med samma orostecken som du beskriver Eva, förutom att han också hysteriskt och timmavis försöker para sig med sin bästa kattkompis som också bor här och som vi brukar låta få kattungar.

Min andra kastrerade hane är helt obekymrad. Vill gärna hålla sig inne och slappa när de andra grabbarna bråkar. Men så var han inte särskilt upphetsad som okastrerad heller. Som två-åring fick han träffa en hona vars matte gärna ville få kattungar, men han tyckte hon var konstig när hon vände baken till. Först när han var tre år kunde man ana att han var könsmogen.