Jag vill INTE ha barn. Inte min sambo heller. Så det så. Måste det vara så konstigt? Vi har det jättebra ändå. Jag kräks (ursäkta) på tanken att skaffa barn (av olika anledningar). Så känns det för mig (just nu). Jag och min sambo kan göra vad vi vill, när vi vill, hur vi vill utan att "behöva tänka" på barnet(en). Fick panik när svärmor kommenterade vårt nybyggda rum. "Åh det blir ju ett barnrum". Näe tänka sig, det blev ett kontor. Kom igen ni tjejer eller killar som inte vill, ni behöver inte
Redigerat av Chamomille: 30-04-2008, 18:26