Jag har barn. Punkt.
Om någon behöver vara ledig på jobbet för något aqnnat, bra då kan jag byta. Om jag behöver vara ledig (vad det nu än är) så kanske någon annan vill byta för man hjälps ju åt.
Man behöver inte prata om barnen hela tiden på jobbet. Det är utvecklande med anda diskussionsämnen och skönt att få ha sitt hemma med familjen.
Mina är så stora så jag kommit bort från blöjeksem, välling och vaknätter. Jag lyssnar gärna, men är man vuxen så är man väl det. Måste det då bara kretsa runt barn?
Jag älskar Linus o Emil, men jag uppskattar även mitt liv utanför hemma.
Är det så konstigt?
--------------------
Det är skönt när allt är grönt
|