Skiljas eller inte skiljas, från sin trädgård Alternativ

[Kat]

Efter att ha arbetat med trädgården i flera år - utan att förstås vara närmelsevis något jag kan vara nöjd med förvisso - så funderar vi på att byta byn vi bor i till ett lite mindre tätbefolkat ställe.
Å ena sidan känns det enormt lockande att slippa den idoga trafiken och att ha grannarna så förfärligt nära, men å andra sidan så blöder hjärtat.

Hur bestämmer man sig?
Jag är så rädd för att ångra mig.

Det är många timmar utlagda både i planering och genomförande i denna trädgård. Att börja om igen med en helt oarbetad tomt känns inte alls lika inspirerande som att fortsätta på den jag har. Samtidigt skulle det nya stället bjuda på helt andra möjligheter, kanske främst hus- och livsmässigt.

Hur har ni som lämnat en trädgård ni arbetat med en massa tänkt?
Hur har ni lyckats skilja er ifrån allt det som ni inte kunnat ta med er, utan att se er om?

Usch, jag är så villrådig...

[Lemonne]

Det gjorde jätteont att lämna trädgården Jag tänker ofta på den och sitter och funderar; "undrar om clematisen har klarat vintern" eller "nu måste ju rosorna slagit ut...". Samtidigt är det roligt att börja med något nytt, jag fick det lite mindre nu, så det blir lättare att göra det man vill med snabbt resultat. På sätt och vis lärde jag mig av de misstag jag gjorde i första trädgården och får en chans att tänka efter mer och planera bättre.

Jag gjorde slut på mitt förhållande, vilket innebar att jag fick säga hejdå till trädgården, och jag kan intyga att jag längtar mer tillbaka till trädgården än till förhållandet...

Kan nog inte ge dig något mer tips än att inte vara för nostalgisk. Man måste kunna gå vidare i livet, låt dig inte fastna på en plats bara för att du har lagt ner arbete på trädgården. Ta mycket bilder på den och se den som ett av dina "konstverk"!