Skiljas eller inte skiljas, från sin trädgård Alternativ

[Kat]

Efter att ha arbetat med trädgården i flera år - utan att förstås vara närmelsevis något jag kan vara nöjd med förvisso - så funderar vi på att byta byn vi bor i till ett lite mindre tätbefolkat ställe.
Å ena sidan känns det enormt lockande att slippa den idoga trafiken och att ha grannarna så förfärligt nära, men å andra sidan så blöder hjärtat.

Hur bestämmer man sig?
Jag är så rädd för att ångra mig.

Det är många timmar utlagda både i planering och genomförande i denna trädgård. Att börja om igen med en helt oarbetad tomt känns inte alls lika inspirerande som att fortsätta på den jag har. Samtidigt skulle det nya stället bjuda på helt andra möjligheter, kanske främst hus- och livsmässigt.

Hur har ni som lämnat en trädgård ni arbetat med en massa tänkt?
Hur har ni lyckats skilja er ifrån allt det som ni inte kunnat ta med er, utan att se er om?

Usch, jag är så villrådig...

[Kat]

Det är väl mycket det att mer eller mindre hela trädgården är ett 'work in progress' som gör att det känns så väldigt jobbigt. Det är mer snyggt innuti mitt huvud än det är på själva tomten egentligen. Det är uppgrävt här och där, ligger pressenningar som ska döda envetet ogräs och det är fullt av projekt överallt.
Det blir till att lämna över något som bara är halvfärdigt, men ändå en stor del av min själ.

Nu satt jag ute och rensade lite nyss, till tonerna av grannens trimmer, så just då kändes det som rätt beslut att lämna. Men så blir det tyst ett tag - och då kommer tankarna igen...