Vilken underbar upplevelse! Fåglar är meningen med livet, jag skulle inte kunna leva utan dem. Just känslan av varm näbb som du beskriver... såå mysigt!
Jag hade en tam ladusvala en gång som bara ville vara hos mig. Svalor är inte särskilt smarta, det var väldigt enkelt: hos alla andra - bli stressad, hos mig - slappna av. Trots att han hade fel på vingen hopp-flög han upp på min hand, det var där han trivdes bäst. En gång somnade jag liggandes på rygg med svalan tryggt sovande i min hand; vaknade sen av att han försiktigt pickade mig i handen för att tala om att det var matdags. Den fågeln var nog den största kärleken i mitt liv, trots att jag hade älskade undulater samtidigt. Min tama höna är nog också på samma nivå, men hon har ju sin flock.
Det är ju inte klokt, jag försökte just räkna tillbaka, det måsta vara 18 år!! sen svalan dog, och jag blir fortfarande gråtfärdig när jag tänker på honom.
"Kråk-Per"
03-05-2008, 19:49
