|
Igår hamnade jag i ett sånt där typiskt, hopplöst gräl mellan katt- och hundägare. En situation där alla parter lockar fram de sämsta sidorna hos varandra och alla enkla problem blir helt olösliga.
Satt hos grannen och såg på håll några komma med glatt springande stora hundar omkring sig. Det var inga vi kände, och för hundar som inte bor här på ön gäller att de ska vara kopplade (de stör höns, getter, häst, öbors hundar etc och vi har barn på ön som blivit allvarligt bitna).
Grannen, som råkat illa ut för ett par hundar som sprungit in på hans tomt och som störs av hundbajset som av någon anledning samlas just hos honom, satte kaffet i vrångstrupen när hundarna först sprang in över min tomt (där hans kattungar bor), och sedan över hans. Alla våra katter rusade upp i träden.
Nu jävlarrrr... Min granne sprang hojtande ned för backen mot hundägarna som fick sig en rejäl söndagsutskällning. De skulle för fan respektera skylten om hundkoppling, var i helsike hade de hundbajspåsarna nu när deras hund lagt ytterligare en korv på hans tomt etc... Hundägarna svarade med samma ilskna ton förstås och måste blivit rädda när han kom rusande ned, men ovetandes retade de också upp mig. Kattungar ska inte vara utomhus på vintern, det är djurplågeri skrek de och hotade med anmälningar och jag vet inte vad.
Vi skiljdes utan hejdå eller något som visade att någon hade lyssnat å den andre. Hade vi fört denna diskussion i mer respektfullt från början är jag helt övertygad om att de hade kopplat hundarna utan gräl, med lite mutter och så hade vi kunnat säga att vi fattar att det inte är lätt att motionera en stor hund i band.
Mina katter satt högst i träden och spanade med spänning och överlägsenhet på hundarna som jagat dem, och hundarna i koppel såg glada ut. Fina hundar var det förresten... Hundar och katter är rätt trevliga jämfört med hur vi människor är ibland.
--------------------
|
Som hund och katt....
11-01-2003, 15:30
