Jag tillhör dem som aldrig använt annat än blodmjöl. Både där vi bor nu och där vi bodde förut. ca tre ggr/år strör jag en sträng runt rabatterna. Blandar
inte ut med vatten. Så länge jag sprider ut mitt mjöl, håller sig sötnosarna till gärdet, glömmer jag, ja då får jag skylla mig själv
Det finns dock ett
men har jag hört. Har man hund så kanske de vill slicka i sig blodmjölet. Jag har inte hund själv så jag vet ju inte av egen erfarenhet.
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!