|
När det gäller såren, är det omöljligt att veta om det är smitsamt, min äldstakatt har en sjukdom som gör att hon får småsår då och då i ansiktet, börjar med ett och sedan blir de fler och större om man inte ger henne en spruta och då blir det bra. Sen kan det gå år innan det kommer tillbaka. Du kan ju ringa en vetrinär och rådfråga och försöka förklara hur det ser ut och få en ide om vad det är, oftast vill de inte säga något över telefon, men säg att det inte är din katt och att du inte hittat ägaren än så kanske du kan få hjälp.
Eftersom du matat den är du enligt lag skyldig att ta hand om den, se till att det får vatten, mat och vetrinärvård. Mata aldig en katt om du inte är beredd att ta det ansvaret.
Det är inte ovanligt eller onormalt att en katt biter när man kelar, döm den inte efter det.
Här är en möjlig förklaring till varför den biter... Som solstorm skriver det kan
vara farligt med ett kattbett, ring och rådfråga sjukvårdupplysningen.
Från agrias hemsida:
"Kel- och bitaggression
När ägaren blir anfallen och biten av sin katt, sker angreppet ibland helt oprovocerat och oväntat. Det finns många olika förklaringar till beteendet. En viktig faktor är hur nära realtion till människor katten har haft under sin uppväxt.
En är, att vuxna katter – även kastrater – svarar sexuellt på våra smekningar, särskilt över ryggen och svansroten. Ett sådant utfall från kattens sida är alltid en naturlig reaktion och inget tecken på ett dåligt lynne.
En annan förklaring kan vara, att katten inte haft tillräcklig mänsklig kontakt under kattens viktigaste socialiseringsperiod, som infaller mellan den andra och den sjunde levnadsveckan. Har kontakten varit ringa eller ingen alls, kan katten reagera aggressivt på en intensiv ägarkontakt senare i livet. Orsaken kan alltså finnas i kattens förflutna och dess tidiga erfarenheter av människor.
Katter, som särskilt under sin socialiseringsperiod blivit upptagna och haft en nära kontakt med människor, har ofta en hög toleranströskel och visar sällan aggression medan andra, som haft dålig människokontakt reagerar aggressivt bara några få minuter efter det, att man kelat med dem. Katten kan vid sådana här plötsliga angrepp således ha en direkt association till en tidigare obehaglig upplevelse. Exempelvis kan någon först ha smekt kattungen och därefter grabbat tag i den och hållit den fast. Följden blir då, att den vuxna katten kan uppfatta en smekande hand som ett plötsligt hot, så att katten börjar slåss för livet.
Ytterligare en förklaring kan vara, att den vuxna katten återgår till ”barnstadiet”, då den pysslades om av sin mamma. Belåten med ägarens moderliga ompyssling i vuxen ålder, ligger den avslappad i knät, men når en punkt, där det vuxna medvetandet tar över kontrollen, så att katten känner sig hotad och fångad.
Det känns naturligtvis märkligt för ägaren, när detta ofta inträffar i samband med, att ägaren smeker sin katt. Den har då till exempel lugn och belåten suttit i knät en stund för att sedan plötsligt vända sig om och bita den hand, som klappat den. Handen uppfattas då som ett potentiellt hot. Att bli fasthållen kan av katten tolkas som, att den måste kämpa för livet för att komma loss. När smekandet blir för intensivt, hamnar en del katter i konflikt. Handlingen upplevs som både njutbar och hotfull samtidigt, varpå katten vänder sig om och biter till. Därmed desarmeras den spänning, som uppstått. Detta kallas för en kel- och bitaggression.
Katten griper då oftast tag i armen, sparkar och klöser, samtidigt som den verkar förvirrad och desorienterad. Som svar på ett bett kanske ägaren skriker till och drar undan handen. Under dessa ljud- och rörelsetillstånd förändras kattens sinne från ett eventuellt parningsbeteende till ett rovdjursbeteende, alltså från bett till ätande. Katten klamrar sig därvid fast vid handen och börjar på allvar att borra in sina klor och biter. Det bästa man kan göra i en sådan situation är att ”frysa” den, det vill säga vara helt stilla, även om det frestar på. När katten inte längre möter något motstånd, drar sig de vidgade pupillerna samman och käkarna slappnar av. Katten blir därvid totalt oengagerad och tillåter ägaren att dra tillbaka handen, vilket bör ske mycket långsamt och försiktigt. Vanligen hoppar katten sedan ner och rusar iväg i panik eller sätter sig och frenetiskt börjar tvätta sig.
Olika katter har olika toleranströsklar för detta beteende. Man får lära sig, hur många gånger och hur länge man kan smeka en katt över ryggen, innan den ”exploderar” och sluta i tid. När man gjort klart för sig, hur många smekningar man kan ge, innan kattens beteende förändras, kan man gradvis och lugnt höja kattens toleranströskel genom att öka på kelstunden och avsluta den strax innan katten hugger till samt att aldrig hålla fast den utan tillåta den att hoppa ner – ”fly från faran”- närhelst den fått för mycket av det goda."
|
Problem med katt..
13-05-2008, 12:16
