Sorg., Vill inte vara med om det här. Alternativ

[Cassiopeia]

Vår hund måste åka till himlen. Och det gör så ont. Vill inte vara med om det här. Jäkla skit.

[A-C E]

[font="Comic Sans MS"][/font][size="4"][/size]
Hej!
Jag tycker det hjäper att göra ngt för hunden innan man "tar bort" den.
Gillar inte "A-ordet".
Tex. när jag var tvungen att ta bort min border collie Blyger. (Obotligt sjuk i elichias)
Vi åkte till en väns får hage. Hade stämt träff med länsvetrinären.
Vi valltränade i ca. 1 timme som inför en tävling. Sen kom vetrinären-samlade fårflocken- sa kommandot "passa". Det var inget ovanligt för Blyger att få tex en vaccinationsspruta i en ko eller fårhage.
Det sista han gjorde var att arbeta, det sista han såg var sina älskade får och det sista han luktade var fåren. Det sista han hörde var mig säga "bra", "passa" och jag älskar dig.......

Blyger vilar är hemma i en vacker glänta, tillsammans med alla sina kompisar som levt i familjen.
Att se honom bli kall och man ser ju att själen inte finns kvar, hjälpte mig.
Se att kroppen bara blev ett skal. Inte bara blev slängd ovanpå en hög med andra "A"-ade djur, som det blir på kliniker. Han fick ett värdigt slut.

Vet ej om detta hjälperm eller fått dig att bli ännu ledsnare.
Kram på dig , min vän
Anki med Arne (8),Idde(9)

[Kathy]

Åh, så sorgligt att läsa detta, Cassiopeia. Sånt här är alltid så oerhört svårt....
Fin berättelse du skrev, Anki. Tror precis som du, att ge sin livskamrat ett värdigt slut.



Kan berätta om vår lille Elliot som visade sig ha en obotlig sjukdom och inget hopp fanns om att han skulle bli bättre.
Vi hade planerat en utomlandsresa den sommaren, men bokade av den eftersom vi ville ge Elliot det allra bästa...

Vi åkte upp till svärmor och landet, han fick ligga i gröngräset, lyssna på surrande humlor och se fjärilar som passerade hans nos. Han fick sniffa lantluft, sniffa på blommor, äta färsk, nykokt gädda.....helt enkelt njuta av allt som fanns omkring honom. Vi lät honom få bestämma när han inte längre orkade vara med i livet och en somrig och solig eftermiddag kom veterinären ut till svärmor. Vi satt med Elliot i vår famn och talade om hur mycket vi älskade honom medan han fick somna in.
Då......precis då.............kom det flera regndroppar från den soliga himlen som jag kunde svurit på var molnfri........
Jag tror det var änglarna vid Regnbågslandet som grät för honom.
Vi gav honom ett värdigt slut för han hade givit oss så oändligt mycket.
En liten kisse på knappt 8 månader.

Och på sätt och vis så kan jag säga att det är tack vare Elliot som vi idag har två älskade katter hos oss.


Jag tänker på dig, Cassiopeia...

....//.....Tänk på att om några år så överväger de trevliga minnena.

Det har gått tre år i sommar och saknaden finns fortfarande efter Elliot.
Mina tårar började rinna då jag skrev min berättelse om Elliot.