CITAT (Solstorm @ 15-05-2008, 11:24)

Det är birmor, alla blåtabbymaskade. Två hanar och en hona. Ska behålla honan. De är 6 veckor på bilderna. De har hunnit bli 8 veckor nu. Det är alldeles väldigt finna bollar att ha i knät när de sover. Tur att de sover mycket, för nu börjar de klara av lite för mycket. Mina katter får inte vara på bord eller köksbänkar. De har nyss lärt sig att hoppa upp på bordet. Det blir till att lyfta ner dem sjuhundraåttioelva gånger i kvarten. När de blir lite större så föser jag ner dem lite mer hårdhänt men de är för små för det ännu.
De hämtade sig nyss ett garnnysta i en påse som de har lyckats sno flera varv runt bords- soff- och akvarieben. Garnet är det inte så noga med men jag är ju rädd att de ska sno det runt halsen och kvävas.
Fast om de är söta på bilderna så är det inget emot vad de är i verkligheten. Skjuter rygg, hoppar på alla fyra och anfaller varandra och är JÄTTEFARLIGA. När en katt sitter på kisslådan så står en annan bakom och leker med den kissandes svans. Det är svårt att slita ögonen från dem.
Reklam för birmor: Hur vackra de än är så är det bästa med dem deras lynne. De är som en bonnkatt när den är som allra bäst. Lugna katter men inte alltför lugna. Sociala, vill gärna vara med men är inte påträngande. Halvlånghåriga som kan sköta sin päls själv utan att få tovor. Och vackra blå ögon.
Fy vilka rälia djur.....

....... hur kan man bara ha sådana...... helt underbara...ljuvliga.....små kräk?
Säger jag med avund

i rösten. Jag har själv fött upp sådana här fantastiska katter en under period på 80-talet. Min sista birma dog för 11 år sedan och saknaden finns där ff....