Själv föredrar jag att plocka när dom är späda. Jag skjöljer dom mycket noga, förväller och sedan fryser in. Man kan också torka dom och använda smulade i bröd eller the t.ex. Används annars som spenat ungefär och nässelsoppa är jättegott. Omelett med stuvade nässlor är mums.
Här ett klipp: Brännässla Brännässlan är ännu mineralrikare än maskrosen. Ingen vild växt överträffar den i mineralrikedom och av de odlade växterna endast krusbären och ärtorna. Den innehåller hela 2,3 % mineraler. Därav 32 % kalium, 29 % kalk, 8 % fosfor och svavel osv. Därför har den ett stort inflytande på ämnesomsättningen.
Nässlan är en god A-vitaminkälla, en rik C-vitaminkälla och innehåller också B-vitamin. Reumatism, njur- och blåsstensbildningar behandlas med framgång med nässelsafter och teer. Två till tre matskedar finklippta, torkade nässlor kokas fem minuter i ½ liter vatten. En till två koppar drickas dagligen. Hela nässlan, framför allt dess frön äro välgörande vid blödningar av alla slag. Bäst som råsaft. Genom sin rikedom på järn och klorofyll är nässlan lika blodbildande som spenaten. Stuvade nässlor är en delikat anrättning: späda nässlor sköljas väl, vattnet avskakas, de läggas i gryta med lock utan vatten men med litet smör och kokas möra, varpå de hackas i grytan. Nässlan har dubbelt så högt näringsvärde som moroten. Den innehåller bl. a. protein, fett, kolhydrat och druvsocker. Nässlorna torkas på luftig, skuggig plats. Efter ett par dar äro de torra och te på de torkade bladen är en underbar måltidsdryck, övergjut 10—15 gram torkade blad med l liter kokande vatten och låt dem dra, innan vattnet silas ifrån. Samtliga mineraler finnas i detta vatten i stora mängder. Ur:Waerlandterapierna av Ebba Waerland
--------------------
Rotar runt i Sörmlands inland zon 2-3 Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd/Tove Jansson
|