Mördarsniglarna är bruna, men den bruna färgen kan vara allt från mörkbrun till nästan orange. De är aldrig svarta som vår svarta skoggsnigel. Däremot lär mördarsniglarna nu ha börjat korsa sig med våra inhemska sniglar - om det är sant eller sannolikt eller bara en skröna vet jag inte. Färgen på dessa eventuella hybridsniglar har jag inte heller hört talas om.
Vi fick in mördarsniglarna på vårt koloniområde 1999, då fanns inga snigelmedel i handeln förutom släckt kalk i hutlöst dyr kiloförpackning, jag tror det var Weibull. Släckt kalk är effektivt bara så länge det inte regnar, men det är ju regn som verkligen får fart på sniglarna. De första somrarna var sniglarna en verklig plåga, men sedan avtog de i mängd och kunde hållas i schack utan alltför stor möda...ända tills förra sommaren. Då var det lika illa som när de först dök upp.
Nu är det torrt här sedan en tid, och man ser inte många sniglar utom där man vattnar. Dagen efter är där stora hål i rabarberbladen, alla köksväxter har jag i år valt att odla i pallkragar med fiberduk över - vilket förstås inte funkar i längden, men det är ju småplantorna som är mest lättuggade och därför utsatta.
|