När jag var 13 år och följde mer min pappa på en marknad för veteranbilar, så hittade jag en plånbok med 16.500 kronor i, plus körkort etc. Jag gick till speakern som ropade upp namnet på den som tappat den.
Det kom en jättejätteglad kille som skulle köpa en bil.
Jag fick 1500 kronor i hittelön, jag blev chockad, och jag tvekade, men han propsade och sa att han inte visste om många unga som skulle göra som jag. Det var en karl runt 45-50 år. Jag fick en jättestor glass också. Faktum är att tanken att stjäla pengarna inte alls kom för mig. Jag tyckte så synd om den som tappat så mycket pengar helt enkelt. Jag blev glad för att han blev jätteglad, därför att han nog haft ångest för det han tappade....
1500 var en stooor förmögenhet för mig. Och mycket pengar då, i det penningvärdet. (1983)
Han köpte sin bil, och jag åt min glass. Min hittelön satte jag in på mitt sparkonto, där de växte tills jag flyttade hemifrån. Det roliga var att han lade mitt ovanliga namn på minnet, och senare till jul så fick jag ett julkort med en hälsning, att han uppskattade ärliga människor. Det värmde, att han kom ihåg sedan sommaren.
Redigerat av MammaMattsson: 24-05-2008, 22:02
--------------------
ADHD. Det är inte mig det är fel på. Det är du som tänker för långsamt.
|