Hittelön!, Hur skulle just Du göra? Alternativ

[freddie]

Hittade en häromsistens när jag besökte Kew Gardens i London en tappad plånbok med 80 pund, kontokort, körkort, några foton, medlemskort etc. Jag lämnade in den till hittegods efter att den legat och bränt i min jackficka någon timme under min promedad. Nu undrar jag: Vad bör jag förvänta mig i hittelön för ett sådant här fynd? Och hur skulle just Du gjort om det var just Din plånbok som någon lämnat återfunnits på detta sätt?

[MammaMattsson]

När jag var 13 år och följde mer min pappa på en marknad för veteranbilar, så hittade jag en plånbok med 16.500 kronor i, plus körkort etc. Jag gick till speakern som ropade upp namnet på den som tappat den.

Det kom en jättejätteglad kille som skulle köpa en bil.

Jag fick 1500 kronor i hittelön, jag blev chockad, och jag tvekade, men han propsade och sa att han inte visste om många unga som skulle göra som jag. Det var en karl runt 45-50 år. Jag fick en jättestor glass också. Faktum är att tanken att stjäla pengarna inte alls kom för mig. Jag tyckte så synd om den som tappat så mycket pengar helt enkelt. Jag blev glad för att han blev jätteglad, därför att han nog haft ångest för det han tappade....

1500 var en stooor förmögenhet för mig. Och mycket pengar då, i det penningvärdet. (1983)

Han köpte sin bil, och jag åt min glass. Min hittelön satte jag in på mitt sparkonto, där de växte tills jag flyttade hemifrån.
Det roliga var att han lade mitt ovanliga namn på minnet, och senare till jul så fick jag ett julkort med en hälsning, att han uppskattade ärliga människor. Det värmde, att han kom ihåg sedan sommaren.

Redigerat av MammaMattsson: 24-05-2008, 22:02

[HelenJ]

När jag var 13 år och följde mer min pappa på en marknad för veteranbilar, så hittade jag en plånbok med 16.500 kronor i, plus körkort etc. Jag gick till speakern som ropade upp namnet på den som tappat den.

Det kom en jättejätteglad kille som skulle köpa en bil.

Jag fick 1500 kronor i hittelön, fast jag tvekade, men han propsade och sa att han inte visste om många unga som skulle göra som jag. Jag fick en jättestor glass också. Faktum är att tanken att stjäla pengarna inte alls kom för mig. Jag tyckte så synd om den som tappat så mycket helt enkelt. Jag blev glad för att han blev glad, därför att han nog haft ångest för det han tappade....

1500 var en stooor förmögenhet för mig. Och mycket pengar då, i det penningvärdet. (1983)

Han köpte sin bil, och jag åt min glass. Min hittelön satte jag in på mitt sparkonto, där de växte tills jag flyttade hemifrån.
Det roliga var att han lade mitt ovanliga namn på minnet, och senare till jul så fick jag ett julkort med en hälsning, att han uppskattade ärliga människor. Det värmde, att han kom ihåg sedan sommaren.

Solskenshistoria - det är så det ska vara!