CITAT (Cilla @ 13-01-2003, 16:34)
Roligt att se, kände igen mig här på halvlandet i det innersta av Stockholms skärgård. Fnissade lite åt strömavbrotten... Det var en bra definition på att bo på landet - att klara strömavbrott utan fullständigt livsavbrott!
Jag blev retad för romanticism när jag behöll vedspisen i det lilla kyffe som är vår matlagningsvrå. Särskilt av grannen som tyckte man skulle bo modernt utan tjafsig nostalgi, just så här på halvlandet. Sen gick naturligtvis strömmen, grannens amning gick i stå med infektioner pga kylan, och de blev snabbt beroende av vällingvärmande. Strömmen var borta en tid och barnet skulle ju ha varm bröstmjölksersättning.
Grannfrun och jag hade det riktigt trevligt framför vår vedspis och våra oljelampor, där välling hölls varm hela dagarna... Det blev så trevligt att vi båda glömde bort de tjafsiga diskussionerna om romantik och modernitet. Vi har sedan dess suttit mången kväll framför vedspisen i oljelampans sken.
Är det inte strömavbrott får man försöka ha trevligt ändå!
Gott att du stod emot "modernitetsmaffian"
Himla bussigt av dig att låta grannfrun ha det mysigt med dig framför din vedspis när du, om du velat vara elak, kunde "hämnats" genom att iskallt låta dem frysa.
Pratade med min moster i telefon häromdagen och hon undrade vad jag gjorde för något. Jag sitter i gungstolen, framför vedspisen och stickar på en strumpa åt Mattias (sambon). Å, då är du som en riktig gammelmor då, sa moster.
Ja ibland känns det nästan som att jag lite halvt om halvt bevarar ett kulturarv. Hur många...unga....urhm...eller ja, i min ålder då

sitter just i en gammalmormors gungstol framför en vedspis och stickar strumpor.
Visst, jag har heltidsjobb och hinner inte göra så mycket hemma som jag skulle vilja, men för mig är det som en säkerhetsventil när jag kommer hem från stressen på jobbet, att ha lugnet och det mer gammaldags hemma.
Kul att höra din historia om vedspisen!
Mvh, Carina