När jag var yngre och verkligt hundrädd, kunde man ofta höra få höra när en hund kom farande mot en: "Stå bara still så är han/hon inte farlig..."

När jag blivit vuxen var jag en gång ute och skidade på fält i närheten av villaområdet där jag då bodde och passerade en kanske 30 meter från en man och kvinna med en stor, lösgående schäfer. Rätt var det var kom schäfern sättade i fyrsprång efter mig och paret ropade någonting i stil med: "Bara du stannar så rör han dig inte!"

Så faan heller, tänkte jag, biter han mig ska det stå dem dyrt; och jag skidade oförtrutet vidare.

Hunden blev nog närmast snopen av min brist på "respekt", dansade bara runt mig något varv och återvände till paret.

Finns ännu den där inställningen bland hundägare att det är omgivningen som ska hämma sitt beteende, för att inte bli attackerade?