|
Det finns två sätt för Vattenfall att gå tillväga:
Alt. 1. Vattenfall sluter avtal med markägaren om att få lägga ner ledningen i marken. Ett avtal är ju en överenskommelse, dvs något som båda parter är överens om. Vattenfall ansöker sedan om inskrivning av avtalsservitutet hos inskrivningsmyndigheten. Parterna kommer överens om en engångsersättning för intrånget och för eventuella skador på växter mm.
Alt. 2. Vattenfall ansöker om ledningsrätt hos lantmäterimyndigheten (Lantmäteriet). Det kan de endast göra för ledningar som är av allmänt intresse, tex elledningar som försörjer flera fastigheter. På så sätt kan de tvinga sig till en rättighet, tex om markägaren inte vill gå med på avtalsservitut. Det behöver dock inte vara så att markägarna och Vattenfall inte kommer överens. Ofta väljer Vattenfall att ansöka om ledningsrätt för att få till en rättighet på ett enkelt sätt. Lantmäteriet kan bilda ledningsrätt för 100-tals fastigheter i ett enda beslut, medan om Vattenfall själva skulle skriva avtal, så måste de skriva avtal med 100-tals fastighetsägare= tidskrävande=kostsamt. Lantmäteriet värderar intrånget och annan skada och bestämmer vilken engångsersättning som Vattenfall ska betala till markägaren.
Oavsett alternativ så brukar alltid elbolagen försöka välja det alternativ som är bäst för båda parter när det gäller att skona träd, buskar etc. De försöker alltid att göra så lite skada som möjligt, eftersom det kostar att ersätta buskar också, men ibland är det billigare att ersätta en buske än att dra ledningen på ett annat ställe.
|