Poesiterrassen, Egna och andras dikter och alster Alternativ

[Pirum]

Efter att ha läst lite Fröding, Boye, Södergran, Löwenhjelm och D Andersson slog det mig att den gamla dikt-tråden just saknades (av mig). Man ska väl inte gräva fram för gamla trådar, så jag startar en ny poesitråd.

...
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
-G Fröding

---

Mjukmedel

Ljum sommarkväll
En trädgård, en bok, ett glas vin
Svagt smekande bris
Doften av ett stillnat regn
På avstånd en jublande koltrast

Smakar
Andas in
Blundar

Mjukmedel för livets tagelskjorta.
Christer Johansson

---

...
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
-E Södergran

---

Jag läser dikter.
Är jag väldigt illa däran?
-M Karlsson

---

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.
-H Löwenhjelm

Redigerat av Pirum: 21-05-2008, 18:51

[malin72]

jag hittade min gammla tråd och valde den här

Vår styrka

En liten flicka hade tillbringat hela förmiddagen på stranden.
Den gula hinken, plastspaden och lastbilen var redskapen hon använde
för att bygga ett sandslott. Och stort hade slottet blivit.
Nu var det dags för vallgravar, vägar och tunnlar!

Flickan grävde med sin plastspade när hon plötsligt stötte på en stor sten.
Stenen låg mitt i vägen för den mäktiga vallgraven som skulle skydda slottet.
Hon kämpade för att för att gräva upp stenen och flytta på den.
Men hur hon än slet så lyckades hon inte rubba den. Stenen låg där den låg.

Till slut satte hon sig ner och grät, både av trötthet och ilska.
Vad skulle hon göra nu? Hela sandslottet kändes plötsligt förstört.
Då kom hennes morfar gående. Han blev förstås orolig över tårarna.

Vad är det som har hänt? frågade han och tog upp flickan i famnen.
Jag kan inte flytta på stenen som ligger i vägen för vallgraven, snyftade hon.
Men varför använde du inte din styrka? frågade han vänligt.
Det gjorde jag! svarade flickan och grät ännu häftigare.
Tycker morfar att jag inte har kämpat tillräckligt hårt?

Nej min vän, det gjorde du inte svarade morfar. Du frågade inte mig om hjälp.

Med de orden tog han bort stenen, så att flickan kunde bygga färdigt slottet.