omplaceringshund, några problem Alternativ

[inger1]

Min älskade Ceasar är 11 år och jag vet ju att han kommer att gå bort inom en snar framtid. Ve och fasa.
En hundvalp av samma ras kostar ca. 10.000 kr. och det är mer än vad jag har råd med tyvärr.
Har börjat titta lite smått på omplaceringshundar från utlandet men är lite tveksam ännu.
Min undran är därför, finns någon i detta forum som har erfarenhet av en dylik hund.

[Grå]

Finns det svenska barn att adoptera, oavsett ras eller hudfärg så ska man självklart ta hand om dessa först. Tycker det är ohyggligt när man väljer afrikanska eller asiatiska barn "förattdeärsåsöta". Vad är det om inte rasism och en fråga om att välja/hålla barn som hobbies eller husdjur?

Samma sak med hundar. När det är tomt på de svenska omplaceringshemmen kan vi börja blicka över gränserna, för jag har svårt att tro att en cocker spaniel-korsning från Dublin är speciellt annorlunda eller bättre än en cocker spaniel-korsning från Örebro...
Det sorgliga är att sålänge folk inte ser sin hund som en livs- och/eller arbetskamrat, utan skaffar hund "föratthanågotattkelamed" eller "förattjagskahaenanledningkommautochgå" så kommer det aldrig att bli tomt på de svenska omplaceringshemmen.
Hundar som just blivit könsmogna är skitjobbiga och det kräver sin kvinna och man att stå ut med det och hantera det. Fixar man inte det ska man skaffa en hamster, men det tror jag jag har skrivit förut.