CITAT (Grå @ 10-07-2008, 13:41)

Ja, självklart gör det det, men ska man som enskild individ räkna med att någon annan tar hand om mina problem när djurägandet inte blev så rosenrosa som jag hade föreställt mig?
Jag menar bara att man måste tänka sig för innan man skaffar djur och bestämma sig för att det här djuret är mitt och jag ska hålla ut så länge det någonsin går och lösa de problem som uppstår och ta det fulla ansvaret för det här djurets väl och ve.
Jag håller med dig fullt ut!
Men i alla fall i det här specifika fallet så var det ju 2 katter som inte mådde bra pga stryk, och en som förmodligen inte var så lycklig, så att förändra situationen radikalt kan vara att ta ansvar. Ibland kan det vara bättre att välja nya lösningar över gamla problem.
Men naturligtvis finns det idioter som ger upp för lätt eller som är för bekväma. Själv kan jag tänka mig omplacering om liknande problem dök upp bland mina katter, men jag skulle nog följa upp och ta det yttersta ansvaret för djuren ändå, dvs följa upp och om det inte funkade i det nya hemmet skulle kissen komma tillbaka eller liknande.
Uppfödare till våra katter (och de flesta andra uppfödare också skulle jag tro) har tex kontrakt på att de inte får säljas vidare utan att hon har godkännt hemmet och att hon då har rätt att köpa tillbaka dem. Vi får heller inte avliva hur som helst och så vidare. Katthemmet har för övrigt samma avtal.