ja, det var som allt bara blev kolsvart på nåt vis. Pulsen gick på högtryck och jag fick ont i bröstet. Inget som jag tyckte var kul innan var kul då... våren var pest och glada människor var pest och på jobbet orkade jag inte göra nåt alls jag bara glodde ut genom fönstret och sen grät jag för absolut ingenting. Gömde mig från allt och alla och sög ut varenda liten ledig sekund att sitta hemma och glo i lugn och ro.
Till slut gick jag till läkaren som ju fattade att jag var helt slut när det bara brast när hon frågade hur det egentligen är, så jag blev sjukskriven ett tag och fick lite glad-piller (inte så länge men det räckte för att jag skulle ta mig ut ur mörkret).
Nu gör jag allt i min egen hastighet och försöker tänka att det inte går fortare för att man stressar upp sig. Ibland tycker de på jobbet jag är nästan för lugn när det är JÄTTTTTEBRÅTTTOM och extremt viktigt, men passar det inte så kan de ju ta sig nånstans. På min arbetsplats är det nästan "ballt" att stressa och jobba så mycket över som möjligt men det är ju bara tragiskt... Borde väl byta jobb egentligen
--------------------
Zon 1 Simrishamn
|