Håller med om att man som vän aldrig ska säga "ryck upp dig!" eller "du behöver göra något roligt!" eller liknande. Ingenting är roligt och det går inte att rycka upp sig! Det är nog olika för alla men för mig var det viktigt att få vara ledsen och nere, att jag inte förväntades låtsas vara glad....att få veta att man får vara ledsen, utan att känna sig som en glädjedödare eller tråkmåns. Då vet man vilka som är ens RIKTIGA vänner. Ibland i vårt samhälle är det ju det värsta....man ska vara så jvla glad och rolig och karriärsugen och käck hela tiden. Tror att det är en del av problemet. Man får inte stanna upp och sitta och glo. Man får inte vara ledsen. allt bara byggs upp och till slut exploderar det.
Nu tillåter jag mig själv att vara ledsen ibland. Det är ju inte hela världen! Man MÅSTE inte vara glad och rolig och duktig hela tiden...man får finnas endå! Men det är bara bra om de runtomkring fortsätter att skojja och skämta...se till att vara lite lyhörd bara. Vissa skämt funkar en dag och gör en ledsen en annan.
Finns där! Tala om att du finns där! Var lite efterhängsen och lämna inte ifred för mycket, man gräver ner sig om man bara är ensam. Däremot kan det vara bättre att komma och hälsa på och bara sitta och dricka te i gräset, än att förvänta sig "roliga" utflykter mm. Att bara finnas är bra!
Tänker på alla de där historierna om indianer och allt vad det är som skulle flyga eller åka tåg eller bil och måste sitta och vänta på sin själ...det är nog lite så. Vi springer ifrån våran själ och har inte tid att lyssna fast den skriker om uppmärksamhet och stillhet och eftertanke! Tillslut strejkar själen och kroppen och hjärnan...så har man inget val.
//Heda
|