|
Ja och relativt nyligt.
Det hade nog varit på gång rätt så länge, men jag försökte att skjuta allt ifrån mig och engagerade mig till 100% i barnen.
Jag levde då i ett dåligt äktenskap utan känslor, mitt i en svår tid miste jag alla mina s.k. vänner, sonen utreddes då dom misstänkte att han hade cancer, jag tog ut skilsmässa, dottern var med om en bilolycka och skadades både i kroppen och själen (hon fick en personlighetsförändring som gjorde henne känslokall) all detta inom loppet av bara några månader fick allt att bara rasa och hjärtinfarkten blev bara slutspurten av elände.
Från Januari så har väl allt löst sig och det ljusnar mer och mer, jag VET att livet leker egentligen, men jag törs liksom inte lita på att det håller i sig, kunde mina s.k. vänner svika i en svår stund så får man svårt att lita på medmänniskor efter det.
Men jag har en underbar ny kärlek som talar om för mig hur mycket han älskar mig hur många gånger om dagen som helst, men i djupet gnager ju osäkerheten ändå.
Det tar tid att läkas, men jag gör mitt bästa att se det ljusa som finns i livet
--------------------
Frihet är att ha modet att följa sina känslor.
|
Gå i väggen
14-07-2008, 19:23
