Ja, tack och lov så har jag faktiskt gått in i väggen. Motivering till det svaret: Utan den s.k erfarenheten hade jag aldrig lärt mej att prioritera och prioritera bort saker, eller att känna efter hur jag egentligen mår. Det var en obeskrivlig tid. Ta alla negativa känslor du någonsin känt och blanda ihop dem så vet du hur det kändes för mej. Framförallt var den extrema tröttheten närvarande hela tiden. Huvudvärk och ständig sjukdomskänsla var också riktigt besvärligt.
Detta hände för ungefär 2 1/2-3 år sedan och då hade det varit på g i ett par års tid. Främsta orsaken var nog problem med anhöriga och en rad dödsfall inom den närmaste familjen.
Efter många om och men har jag faktiskt repat mej rätt bra . Kan både jobba och träffa folk igen.
--------------------
Stolt HBT-kompis Angelica i zon 4-5, sambo med en karl och ett halvt zoo
|