Nu är det över...., min älskade Wilma har fått somna Alternativ

[Monaxe]

Idag var det dags att ta det där fasansfulla beslutet som jag vetat om i några månader att det skulle komma....Det oundvikliga.

http://www.odla.nu/forums/index.php?showtopic=71599&hl=

Wilma blev helt plötsligt sämre, kunde inte stå på benen och blev jättedarrig. Vetrinären tyckte att vi tagit rätt beslut det fanns inget att hoppas på.

Hon fick somna med huvudet i lillhusse Tobias knä, Matte och Husse satt runt om henne. Hon var jätteduktig när dom stack i henne, det hela gick fort och värdigt, men så sorgligt.

Sorgen är förfärlig, men vi har ju vetat att denna dagen närmade sej med stormsteg. Hon hade full kvalitet på sitt liv in i det sista och slapp få smärtor och plågas.

Men tårarna är många...


Wilma2.JPG


Wilma1.JPG

Redigerat av Monaxe: 28-07-2008, 21:54

[Fenja]

Det är så sorgligt att behöva ta bort en gammal vän, hur rätt beslutet än är. Jag tror att du har rätt i att hon väntade på er, djur förstår så mycket mer än vi tror.

Jag satt med min gamla schäferhund i tre dygn och våndades, sedan sa hon att nu är det dags så vi åkte. Den gamla älsklingen hade brukshundsförlamning och hade inte gått sista veckan, vi bar henne ut och in när hon skulle kissa eller bajsa. Men väl framme hos vetten så gick hon med högburet huvud, jag gick efter och stödde henne vid höfterna, hela vägen in till behandlingsrummet. Jag tror till och med att hon tröstade mig, för hon höll min blick i fäste ända tills hon somnade.
Mvh
Fenja

[Monaxe]

Det är så sorgligt att behöva ta bort en gammal vän, hur rätt beslutet än är. Jag tror att du har rätt i att hon väntade på er, djur förstår så mycket mer än vi tror.

Jag satt med min gamla schäferhund i tre dygn och våndades, sedan sa hon att nu är det dags så vi åkte. Den gamla älsklingen hade brukshundsförlamning och hade inte gått sista veckan, vi bar henne ut och in när hon skulle kissa eller bajsa. Men väl framme hos vetten så gick hon med högburet huvud, jag gick efter och stödde henne vid höfterna, hela vägen in till behandlingsrummet. Jag tror till och med att hon tröstade mig, för hon höll min blick i fäste ända tills hon somnade.
Mvh
Fenja

Men visst är det sant, att våra älskade djur kan styra oss till "rätt" beslut, det känns verkligen så!

Wilma har aldrig varit så lugn hos vetr som hon var idag, hon haft haft en tendens till att bli grinig när man härjar med henne och jag bad tom sonen att hålla "undan" nosen när dom satte nålen idag, men det var helt onödigt. Hon var så lugn och fin hela vägen, det är en tröst att tänka på...

Att vi gjorde rätt val i dag tvekar jag inte på, men jag saknar henne ofantligt mycket. Kan inte räkna tårarna....

Hur Lova (vår andra hund) ska ta detta vet jag inte ännu, hon har aldrig varit ensam förut, hon har alltid haft någon annan hund runt sej.
Men just nu är hon vår tröst och glädje, och om några veckor får vi se hur vi mår allihop.

Redigerat av Monaxe: 28-07-2008, 20:16