Nu är det över...., min älskade Wilma har fått somna Alternativ

[Monaxe]

Idag var det dags att ta det där fasansfulla beslutet som jag vetat om i några månader att det skulle komma....Det oundvikliga.

http://www.odla.nu/forums/index.php?showtopic=71599&hl=

Wilma blev helt plötsligt sämre, kunde inte stå på benen och blev jättedarrig. Vetrinären tyckte att vi tagit rätt beslut det fanns inget att hoppas på.

Hon fick somna med huvudet i lillhusse Tobias knä, Matte och Husse satt runt om henne. Hon var jätteduktig när dom stack i henne, det hela gick fort och värdigt, men så sorgligt.

Sorgen är förfärlig, men vi har ju vetat att denna dagen närmade sej med stormsteg. Hon hade full kvalitet på sitt liv in i det sista och slapp få smärtor och plågas.

Men tårarna är många...


Wilma2.JPG


Wilma1.JPG

Redigerat av Monaxe: 28-07-2008, 21:54

[Monaxe]

Förstår att det är jobbigt Inger, vi fick ju lite längre tid på att förbereda oss. Men man blir ändå aldrig tillräckligt förberedd... Även om man vet att man gör det rätta så kommer tankarna, kanske ändå, ett litet tag till...
Men när man ser att sjukdomen tar överhand och att djuret inte mår bra längre, då vet man ju att man inte har något val. Åtminstånde det kan man ju göra för sitt husdjur, låta dom slippa att lida mer.
Nu har det gått 11 dagar sedan vi tog bort Wilma, och det känns innerst inne som en lättnad. Vi visste ju och bara fasade för vad som skulle komma, nu är det gjort och både vi och hon kan få ro.
Lova, min andra tik har mått riktigt dåligt, men hon har sedan 2 dagar börjat att vilja ha vårt sällskap igen. Hon har bara gått undan och velat gömma sej sedan hon blev ensam.
Idag kom Wilmas urna (separatkremering) och nu känns det som om hon ivarje fall är lite hemma igen...
Tack för alla tröstande ord, det värmer!