Hur vet man när det är dags? Alternativ

[Ingrid Zon3]

Min ena katt är sjuk. Vi var hos veterinären i fredags, efter att han kräkts någon gång om dagen i en vecka. Och så märkte jag att han magrat.

Lite otippat var njurvärdena helt normala, liksom alla andra blodvärden och temp. Däremot hittade de en ännu oidentifierad knöl högt uppe i bröstkorgen där det bara borde finnas lymfvävnad. De ska höra av sig senast fredag med besked om vad röntgenexperterna säger om det.

Men jag fick inte mycket hopp med om att det skulle gå att göra nåt. Han är 10 år och var tidigare måttligt överviktig, 7,5 kg men en kraftig krabat med stort huvud, tassar osv. I fredags visade vågen 5,6 kg och ryggraden känns tydligt.

Men ni som varit med om liknande tidigare, hur vet man när det är dags att bestämma om avlivning. Han är ju vissen och har inte alls sin vanliga energinivå, men har är gosig, hoppar gärna upp i knät och ligger och spinner, äter lite, dricker bra, och gör det han ska på toalådan. Det känns inte som om det är dags än, men hur vet man??? Även om det sliter hjärtat ur kroppen på mig vill jag absolut inte att han ska lida i onödan. Hade det varit aktuellt i fredags så hade ju veterinären sagt det, men jag försöker förbereda mig så gott det går.

[CillaM]

Man vet bara, det är egentligen det enda jag kan säga. En av mina missar, Lillen, en tjej trots namnet, fick cancer i gommen. Hon levde ungefär 6 månader efter det att hon fick det konstaterat. Veterinären var noga med att påpeka att så länge hon mådde bra och levde ett normalt liv med mycket gos, kärlek och omvårdnad så var det OK. Men att jag skulle vara uppmärksam på hur hennes dagar förflöt. Givetvis var jag som en hönsmamma och en dag visste jag bara. När hon fick en av sina stunder som övergick till krampaktigt hostanfall med sväljsvårigheter då la jag mig på golvet bredvid henne och tittade henne i ögonen samtidigt som jag spontant sa högt: är det dags nu min vän? Då la hon sin tass i min hand, 2 gånger, och då fattade jag. Jag förstod och hon förstod att jag förstod henne. Oj vad jag saknar henne, hon var ett alldeles speciellt kapitel i mitt liv. Hon kom som en överlevare, bara 4-5 veckor gammal. En vildkatt med sina ungar hade lagt sig i höfläkten, när den var stilla, på loftet på en bondgård. Det var skördetider och bonden startade upp höfläkten utan att kolla nåt vidare mer. Lillen var den enda överlevande. Hon kom alldeles blodig och loppig, min bror och hans dåvarande tog med sig henne till mig, men tydde sig direkt till mig utan problem. Hon fick följa med mig i korgväskan när jag skulle handla, där satt hon och tittade ut så fint.

Oj, det var inte meningen att det skulle bli så långt och utläggande Ingrid, men jag ville bara säga att när man haft ett bra förhållande till sina små, så vet man bara. Lyssna på veterinären och det hon/han säger mellan raderna. Var inte rädd att fråga om råd därifrån. Djuret ska inte behöva lida, går förloppet snabbt, och det ser du ju bäst själv så vet du när timmen börjar närma sig. Men förbered dig och tänk igenom hur du ska göra när det är dags. Kram!