Det finns exempel på äppleympar vars frukt som blivit mycket annorlunda när den ympats än på dess urspungliga underlag. Men det är vanligare att de behåller karaktären.
Däremot är träd man ympar på mycket olika i hur man lyckas få ymparna att överleva på dem. Jag har ett träd som är mycket svårt, och ett som jag närapå alltid lyckas med.
När man startar tycker jag detta verkar viktigast: - Ha tid och stressa inte när du ska ympa, och lägg inte ymparna att torka i vårsolen medan du ympar. - Använd en kniv med i första hand tunt, rakt blad och i andra hand en som har egg bara på ena sidan. - Träna att lägga snitten på rönnkvistar, som liknar äpple, eller i andra hand sälg, vide, asp. - Träna handlagen; att lägga snittet på underlaget, att korta ympen, lägga snittet på ympen och ha gummisnodden/basten förberedd, t e x i munnen. Inget får bli jordigt eller smutsigt när du väl lyckats med snitten och ska lägga samman dem, och när snitten lagts ska bitarna ihop så snart som möjligt. - Ympa på flera olika ställen i träden. Prova att sätta ympar på grövre stamskott (lyckas närapå alltid även om placeringen kanske inte är optimal för frukten) och högt i kronan. Välj underlagsgrenar som växer uppåt - de har stark vegetativ kraft och vill läka snabbt. Välj öst- och västlägen i trädet att ympa på (norr växer sämre och söder torkar lättare). - Sätt pappkokong över ympen och behåll denna ända till dess bladen utvecklats en god bit. Vattna ympen genom att väta kokongen vid blåst och sol. Att vattna ymparna har jag funnit lika viktigt som något annat, men så ympar jag ofta på solbelysta och lite blåsiga ställen också. Kokongerna hindrar också fåglar från att sätta sig på ymparna.
--------------------
|