Massor av ovärderlig information jag fick från er, tack så mycket. I sommar har jag lustläst boken om Magnolia av John Lennart Söderberg (finns inte att köpa längre, men biblioteket hade den - nu är den hos mig på långlån).
Med hänsyn till zon och mikroklimaten i vår trädgård blev det faktiskt en flickmagnolia, men inte Susan utan Betty. Större blommor och ljus insida på bladen. Den blir lagom stor.
Nästan hela sommaren gick innan vi kunde bestämma bästa växtplats. Svårt när man måste ta bort något planterat gammalt för att få plats med nåt nytt. Men till slut fick en fjärdedel av vårt enorma syrénbestånd stryka på foten och Betty har sin plats mot ett berg i jord som sluttar från berget. Hon har också en jordblandning mödosamt sammansatt och blandad.
Det enda som kan oroa nu är att vi satte henne för sent på säsongen (men jag vägrade vänta till nästa år, jag är en otålig typ

). Och att rådjuren ska äta upp den. Och så tror jag det blir viktigare att täcka jorden ordentligt i höst.
Det som verkligen gav oss råg i ryggen att våga plantera magnolia var när vi insåg att grannens jättestora träd var en magnolia! Otroligt vacker med vita blommor. Säkert 10 meter högt och med en enorm krona. Vi har nog snarare zon II än III hos oss.