Ofta när frågor av den här typen kommer upp så tänker jag att man pratar om två skilda saker.
Bränning innebär att man på något sätt fått temteraturen att gå upp i materialet. Det gör att det hela är ogräsfritt. Vissa kemiska grejor händer, en del ämnen bryts ner och andra bevaras eller avdunstar.
Förmultning innebär att det brännda materialet omvandlas till jord. Microlivet återvänder efter bränningen.
Har materialet genomgått båda stadierna så har man jättefin jord.
En kompost kan förmultna utan bränning. Det tar jättelång tid och är inte ogräsrent.
Du kan bränna torv och hästskit men du har ingen färdig jord, bara jordförbättringsmaterial. Microlivet har inte återvänt genom förmultningsprocessen där maskar blandar och ger. Torv och brunnen hästskit kan man gräva ner direkt utan förmultning. Det går inte med hästskit och spån. Den måste förmultna.
Visst kan man använda spån och hästskit. Men spånen måste genomgå båda stadierna och tar längre tid att omvandla. Spånen innehåller heller inte så mycket näring som tex halm skulle göra. Torven ger alltså snabbare ett användbart material. Det hela handlar egentligen om hur länge man kan lagra gödseln.
Spån i balar som används som strö kan ge luftvägsproblem och hovproblem hos vissa hästar. Terpentinlukt kan faktiskt kännas om spånen är väldigt färsk. Likaså kan spån damma. Spån och urin kan vara ganska frätande för hovarna.
Kvävet i hästskit är samma kväve som i koskit eller handelsgödsel. Allt handlar egentligen bara om recepten. Hur mycket av var skall man blanda för att lyckas laga den maträtt jag tänkt mig.
Jag tror nog att jag är lite sen i min utveckling. Både maken och jag tycker nästan det är roligare att gödsla, gräva, blanda och göra fin jord än att odla. Vi har inte hunnit längre.
Men vänta bara när vi blivit så stora att vi börjar odla. Då vet man aldrig var det tar vägen.
NYA PROBLEM!
11-04-2004, 20:58
(för jag förstår att det anses som det bästa.)
