Jag kan verkligen rekommendera Bohuslän-Dals svarthöna. För det första tycker jag att det är bra att hjälpa till och bevara en gammal lantras, och för det andra så har de så otroligt fint temperament. Lugna, tama och nyfikna, inte alls flaxiga eller hysteriska. Fast de är ju inte jättestora, jag vet inte vad du menar med "stor"? Vackra är de också med sin ovanliga färg (t.o.m. kammen är svart!). Lantraser och blandras är nog ofta friskare och har kvar sina naturliga instinkter.
Tidigare hade jag även en Åsbotupp och -höna, tanken var att stödja den lantras som härstammar från området där jag bor; men de höll på att driva mig till vansinne med sitt flaxiga, hysteriska sätt och sina panikattacker. De blev aldrig särskilt tama och gjorde så att även mina tama höns blev lite försiktiga, så jag gav till slut bort dem. Hönan blev sen tagen av höken för att hon envisades med att sova i ett lärkträd, tuppen lever fortfarande vad jag vet. Jag är fortfarande besviken, det är en vacker och intelligent höna med väl bevarade instinkter som nog kanske är bland de hönsraser som klarar sig bäst på egen hand, men det är bara att inse: det är ingen ras för mig. Jag är så glad över mina svarthöns som jag nu har haft i drygt ett år.
Här är hela gänget i sitt nykalkade sovrum, det var innan jag bytte till svarthöns, med Åsbotuppen och så Åsbohönan längst till vänster.
Åsbohöna
Åsbotupp
Tupp eller ej har diskuterats tidigare i några andra trådar. Själv började jag med tre hönor utan tupp, det går bra det också. Men tuppen är ju den som vaktar och skyddar flocken, och jag tycker det hör till. Skulle inte vilja vara utan. Prata med grannarna så du vet vad de tycker, du kanske kan muta dem med ägg. Om sen tuppen är inlåst på morgonen ska det nog gå bra.
Höns
08-08-2008, 20:15
Värper gröna ägg!
