Höns Alternativ

[Myosotis]

Visa bilder på era höns!



Detta är min tama favorithöna som jag själv fött upp. Hon är 4 år gammal och bara en liten aning bortskämd. Värper gröna ägg!


Men hon är duktig på att hjälpa till med bygget av det nya hönshuset.


Tuppen hjälper också till.

[Nostalgia]

Hej alla hönsvänner
Dags för mig att ta lite fikapaus i morgonsysslorna och den här tråden passar fint till kaffet
GRATTIS i efterskott MYOSOTIS såg att du fyllt år. Dina svarthöns är bara såååå läckra, vet du om det finns uppfödare på dom i Värmland? Skulle jätte gärna vilja ha några. Vilken söt bild du tagit av din signaturtupp när han kläcks
Jag tycker okså att Tupp ska ingå i hönsflocken (om det är möjligt), som Myosotis skriver så är det ju han som vaktar och skyddar flocken, jag har även haft några tuppar som varit duktiga på att hålla ordning på "grälsjuka" hönor och några jag haft har även varit mycket duktiga på att delta i kycklingarnas uppväxt.
Några lugna raser som jag själv har erfarenhet av och varmt kan rekommendera är Hedemorahöns (gammal svensk lantras) och Sussexhöns (engelska ägg/kött höns) båda dessa är goda värpare året runt, Hedemora är även mycket ruvvilliga, sussex har jag haft turen att ha fått flera ruvvilliga (men har bekanta som aldriga fått sina att ruva). Jag har haft många olika renrasiga höns under åren, som jag avlat fram renrasiga kycklingar från men har sedan även korsat olika raser och på så sätt fått fram höns som passar mig bäst och eftersom jag tycker om att ha höns som kan gå ute åretrunt så tycker jag blandrashönsen passar bra för dom är härdigare och klarar klimatförändringar bättre än vad renrasiga gör, iallafall där jag bor (Värmland)

Jag undrar också om Euphorbias silkeskorsning fått kycklingar ännu ???

[Myosotis]

GRATTIS i efterskott MYOSOTIS såg att du fyllt år.

Tack!!


Vet ingenting om eventuella uppfödare i Värmland, tyvärr.
Hedemora tycker jag också verkar mycket intressanta, främst för att de tål kyla så bra. Trevligt att läsa att de även är lugna.
Det här med tuppen som skyddar – min signaturtupp gav sitt liv för den stora svarta hönan, i juni var det tre år sedan. Det gick så snabbt, jag var ju hemma, hade bara vänt ryggen till, så var det helt plötsligt ett fasligt kacklande. När jag sprang dit med andan i halsen var den enda hönan jag såg den stora svarta som låg orörlig i en hög med fjädrar, men när jag gick emot henne reste hon sig och gick, tydligen helt oskadd men svårt chockad, hon var konstig länge efteråt. Sedan såg jag tuppen, han låg också stilla på gräsmattan med punkterade lungor, kammen blev redan blå. Det var så hemskt, jag åkte in med honom, men han dog när jag kom in till veterinären. De andra hönsen låg och tryckte under olika buskage osv. och var oskadda. Kan inte låta bli att beundra duvhökar, så effektiva jägare de är. Den här gången fick den inte med sig något byte i alla fall. Jag såg ju inte vad som hände, men förmodligen försökte den ta hönan och blev då attackerad av tuppen, slog den och blev bortskrämd av mig.
Här är hjälten:



Häromdagen var det faktiskt en hök här igen, det går så otroligt fort, jag hörde inte ens fåglarna varna. Hönsen var i inhägnaden tack och lov, och jag stod inne hos dem; höken flög in i hönsnätet och studsade men har inte kommit tillbaka sen. Det är kanske så här års risken är som störst, när oerfarna, hungriga unghökar ger sig på vad som helst och inte ens bryr sig om att det står en människa bredvid. Igår och idag har jag även sett en ung räv här som verkar obehagligt orädd. När det inte händer något på ett tag blir man lugn och kanske lite nonchalant, men nu är jag väldigt nervös. Mina första höns blev tagna av räven allihopa (fem hönor och en tupp), jag hittade två hönor och tuppen döda.