Blomkronan! Nej att du inte har nån erfarenhet av att vara arbetslös märks tydligt. Eftersom jag är en sån där "parasit" som sitter hemma och utnyttjar systemet, så ska jag berätta lite om min bakgrund för dig, inte för att jag tror att du förstår ändå men vem vet. Jag började jobba 3 dagar efter att att jag gick ut gymnasiet. Har aldrig varit arbetslös innan och inte ens varit sjukskriven, betalat skatt har jag gjort sen första arbetsdagen och GÖR fortfarande. Min senaste arbetsplats var jag på i 6 år, jag stod och stekte fisk när värkarna kom. 2 veckor efter att min dotter föddes var jag tillbaka på min arbetsplats. Det var högsäsong, jag blev erbjuden högre lön och jag fick ha min dotter med mig ( Chefens fru hjälpte till med att barnpassning och jag kunde gå ifrån och amma) När det sedan lugnade ner sig på jobbet skulle jag ta ut min föräldraledighet,( nåt som alla har rätt till)men då blev det liv på chefen, det fick jag inte. Efter mycket om och men så blev jag uppsagd. Det ordnar sig tänkte jag, tänk nära 40 år och så naiv. Jag har jobbat som kock i över 20år och nu är jag inte ens önskvärd på ett gatukök. Så att ta vilket jobb som helst, hur gör man det när arbetsgivaren inte vill ha en? Mina fel enligt arbetsgivare är: 1. För gammal 2. ensamstående småbarnsmamma 3. en fd chef som gör allt han kan för att prata ner mig. Om du hade läst vad jag skrev så hade du sett att det inte är nåt jobb jag har fått, utan jag ska sitta på en inhyrd firma och söka jobb till mig själv, och kosta staten ännu mer pengar. Praktikplatser beviljas endast om arbetsgivaren kan lova jobb efteråt. Jag skulle med glädje pendla 10 mil enkel resa för ett riktigt jobb, men att åka 10 mil om dagen för att göra nåt jag kan göra hemma eller på AF här hemma, tycker jag är löjligt. Hoppas att du aldrig blir arbetslös, för det är nåt av det värsta som finns.
|