Det finns många teorier om kompostering. Många av dem beskriver samma förlopp fast på olika sätt.
Visst ger microorganismer hög temperatur. Men jag har nog uppfattat ungefär så här.
Förmultning sker med hjälp av microorganismer. Det finns många olika sorter. Vissa finns i vanlig kall jord. Andra jobbar vid 30-40 grader. Vissa jobbar vid 70 grader. Ju högre aktivitet av microorganismer desto högre temperatur.
Microorganismer som skall starta en förmultning kräver kväve som "mat". Finns det inte tillräckligt med kväve så får man inte temperaturhöjningen, det är alltså kvävet som är starten i förloppet.
När förmultningen fortskrider så frigörs kväve i den organiska massan som ligger till förmultning. Förloppet kan då fortsätta självförsörjande.
Gradvis svalnar komposten och microorganismerna byts ut allt efter temperatur. När det blivit tillräckligt kallt kommer maskarna och impar in nytt microliv för vanlig jordtemperatur som det skall växa i. Det hela tar 6-12 månader.
Är något i den här blandningen fel, saknas kväve, är det för torrt, eller finns det inget syre så blir det ingen kompostering. Växtmaterialet ligger och ruttnar sönder. Har man tur så kommer det lite maskar från botten och börjar städa.
Som de flesta vet så har jag pratat om att snabb-bränna gödsel med kalk.
Detta är en kemisk process. Det jag vill uppnå är en temperaturhöjning och därmed en ogräsbekämpning. Det jag också får är en bindning av kväve så att det inte avgår som luftkväve och att det blir luktfritt.
Detta har jag använt som gödsel och jordförbättring och grävt ner direkt.
Jag har transporterat hem ganska stora mängder mellan 6-8 kubikmeter per år. Allt detta för att vår tunga lera är så kompakt. Tillsammans med grov sand så ger det ett fint resultat. Eftersom 6-8 kubik är ganska skrymmande är de bra att kunna gräva ner direkt. Förmultningen med microorganismer sker i rabatten. Det går långsammare men jag uppnår en strukturförbättring och gödselverkan direkt.
Det här är två olika metoder med samma mål på sikt.
Ju högre temperatur man har under längre tid desto fortare går förmultningen. Kommer man tillbaka till frågan om spån och hästskit så skulle jag rekommendera metod ett. Vanlig kompost. Ju svårare ett material är att bryta ner desto högre temperatur. Spån är tuffast, sedan kommer vedartade växter och lättast är vanligt gräs.
Metod två med kalk där förmultningen sker på plats i land och rabatter under växtsäsongen lämpar sig inte med spån. Detta fungerar med torv eftersom torv innehåller så mycket mullämnen. Man skall veta att förmultning alltid pågår i marken, men det tar längre tid.
Lätt kuriosa. Den torv som finns i torvmossar är vad naturen förmultnat själv på fyratusen år ungefär. Det tycker jag gör att man blir inspirerad att hjälpa till att ta tillvara på naturens resurser och hålla sitt eget trädgårdsavfall på tomten i kretslopp.
Kanhända har jag något sakfel i min beskrivning, jag är nog inte så pedagogisk. Men bra jord blir det i alla fall. Sedan gillar jag återvinningsprincipen i min snabbmetod. Först köper man torven för att ha som stallströ. Sedan återanvänder man för att ha i trädgården. Då är ju egentligen jordförbättringen bara till halva priset ekonomimänniska om jag är.
Fast ska man räkna rent ekonomiskt så får man nog bortse från vad det kostar att ha häst.
NYA PROBLEM!
11-04-2004, 20:58
(för jag förstår att det anses som det bästa.)
